Hur det gick idag? YEEEY! Vi är i Sverige :)

Miriam ligger och väntar på skjutsen till tåget som ska ta henne närmare Sverige och alla hon älskar där.

Imorse blev vi hämtade kl 07.30. Generator och gasflaskor återigen bortstoppade, låst kedjor och hänglås och sagt hej då för tredje gången till Casa Ourika. MiniMiriam fick sin tablett och började dåsa bort lagom tills tåget skulle lämna perrongen och hon stoppas in i den lilla buren. Tåget trummade på fint och utan problem mot Barcelona Sants och tågbytet där gick geschwint.

Incheckningen – inga problem. Flyget – utan anmärkningar. Dagens enda negativa inslag var att Miriam flög lite för högt på sin halva tablett. Hon blev så utslagen att jag blev orolig och kände mig tvungen att börja göra som man gör i filmer när människor överdoserat. ”Stay with me Miriam” och klappa på lilla kinden och få henne sitta upp och inte sjunka längre in i dimman. Det var nog aldrig någon fara men det kändes lite läskigt när hon blev så påverkad.

Tullen i Sverige var ett skämt. Alla katastroftankar jag närt i lönndom blev totalt omkullkastade av en slö man som knappt öppnade passet hennes. Jag blev lite irriterad, det finns trots allt sjukdomar på kontinenten som vi verkligen inte önskar oss här i Sverige. Då kan man inte bara slöglutta utanpå dokumenten utan måste säkerställa att rätt medikamenter och sprutor på korrekt vis föregått resan in till Sverige. Sen blev jag lite besviken på att inte få visa exakt hur korrekta vi, eller Äldsta dottern, varit i processen att flytta MiniMiriam till Sverige. Som det gick nu så hade vi kunnat plocka upp henne, chippa henne och åka till Sverige. Nåja, det är vad det är, allt är väl, Miriam är nu tvungen lära sig äta svenskt bacon. Och jag kommer sakna henne i Casa Ourika. Hon är stor som en teskedsgumma men hon är trevlig och hon har varit sällskap för mig där jag sitter vid världens ände nedanför Mont Caro. En pigg, glad, svansstumpsviftande teskedsgumma.

Men nu är MiniMiriam här. Tillsammans med min Äldsta dotter och hennes pojkvän. Kanske en vacker dag kommer hon tillbaka till Spanien på besök. Man vet aldrig men nu är det Sverige som gäller för den lilla damen.

Själv vänder jag åter till Spanien och Tortosa nästa söndag. Det var meningen att jag skulle vara i Sverige i drygt två veckor men eländet med sjuk hund och trasigt tåg har krympt det fönstret ner till 9 dagar. Nåja, det är ok. Kunde varit värre. Jag vet att Sverige har haft jättefint väder under tiden jag varit borta men av det stod intet att finna idag. Regn och bara just över 20 grader. Stackars Miriam kommer behöva ett litet täcke snart om hon inte ska frysa sönder. Själv sitter jag här i en ullkaftan från Marocko.

Några vedermödor senare gick resan vägen. MiniMiriam har blivit svensk idag. I Tortosa kallar alla henne för ”Lucky”. Lusfri, maskfri, såren läkta och med mat i magen har hon haft tur. Och så ska det förbli.

Och sen kommer vintern. Det kommer nog se ut något i den här stilen.

//Ulrika

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Casa Ourika, Spanien, Tortosa, Medelhavet, spanska gatuhundar, resa med hund
Jag har placerat min blogg i Norrtälje på bloggkartan.se!