Hösten är här. -ish. Här-ish.

Efter en mördande varm sommar har ”hösten” kommit. Eller höst och höst, men höstigare – för här – än vad det var för bara veckan sedan. Från dag till annan blev det under 20 grader kl 07,00 på morgonen, och så kom min gröna, marockanska ylle-kaftan (Djellaba) fram. Igen.

Under 20 grader behöver man tillskott av värme, i.a.f. om man är Miriam

Det känns rätt skönt med lite ”höst”. Jag vet inte om det tekniskt är höst här, med spanska mått mätt, men det är definitivt en förändring på gång. Som om vi gått från att ha bott ca 1 km från solytan, till en fin, varm, svensk sommardag. 27-28 på dagarna, växlande molnighet och 17-18 på nätterna.

Trädgården går kräftgång. Nästan all växtlighet står stilla i vår stekande sommarsol. Nu, när temperaturen gått ner något, börjar allt sträcka på sig igen. Rosorna börjar ”höst-skjuta” och jag ser höst-knoppar bildas, Kameliorna bildar sina ”bumlingar”, som ska blomma i januari/februari och citrusträden skjuter hej vilt. Jag har 3 citrusträd, asiatisk pomelo, lime och citron. Lite senare i höst ska här kompletteras med apelsin, grape och mandarin. Liksom olivträd är citrusträd städsegröna, och fint att ha runt sig om vintern, då mycket ligger i sin andra årsvila. Förvånansvärt många växter går i vintervila, medelhavsklimatet till trots. Då är det också fint ha olika citrusträd med sina hängandes orangea och gula frukter. Lite som färdigklädda ”julgranar”.

Sen har jag, äpplen, banan, persikor, ”paraguayos” (platt persika), fikon, granatäpple, päron, plommon, körsbär, vindruvor, gojibär, hallon, krusbär, björnbär, blåbär, mandlar, bittermandlar och så de där 100-talet olivträd jag inte riktigt förstår vad jag ska ta mig till med. 😀

Sen har vi en igelkott. Igelkotten dök bara upp. En kväll när jag, Alfie och Miriam satt ute så gick den helt sonika förbi oss alla tre, in genom dörren och åt ur Miriams matskål. Jag tror hundarna blev så förvirrade av Herr Igelkotts skamlöshet, att alla deras försvarssystem sattes ur spel. För de satt bara och såg vilsna ut. Båda två.

I fjol, vid samma tid tror jag, hade jag en igelkott här i några veckor. Den dök upp, åt mat, sov bakom bråte jag har uppslängt i ett hörn, och så försvann den. Kanske det är samma igelkott? Kanske den vandrar från sin sommarplats till sin vinterplats vid den här tiden? Och att den nu har lite mat den kan äta på sin vandring? När fantasin får vingar… 😛

Anyways, gott folk, livet på landet är annorlunda här jämfört med där. Det är liksom samma saker men annorlunda. Lite ”Same, same, but different.”

Pussisar och Kramissar
//Ulrika

…och nu lär sig världen att svära som en svensk. You are a bloody poop boot!

 

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om spanien, medelhavet, sommar, sol, semester, Casa Ourika, Wonky Wilma, glad gris