Kl är 12:55, 29,7 grader, växlande molnighet.
Behagligt.
Beslutsprocessen här är skev. Går krokigt och saker jag borde ha full koll på, t.ex hur bebisar, av vad sort det än är, blir till. Hane + Hona = Små likadana. However, tappade bollen där. …så nu har vi grisbebisar.
Efter att vi i januari i år, lite oplanerat, (för mig är det här med planering onödigt, blir ändå aldrig som jag planerat), blev med 4 små griskultingar, var det dags att damma av beslutsprotokollet. 3 ”hon”, 1 ”han”. Beslut behövdes fattas. Så vi fattade beslut. Rätt korkade beslut som definitivt bar iväg ”uti skogom”.
Jag ville ha en gris som husdjur så jag valde ut den ”lillaste”, Wilma, och The Farmer utsåg den största, Rosie Ze Hippo” som ”avelsgris”. De två skulle bo just utanför huset för att vänja dem att bli hanterade. Grisar verkar ha alla system inriktade mot flykt, rädda stora bestar är vad de är. Minsta lilla och flyktmekanismen slår på, fullt ös.
❤ Wonky Wilma ❤
Så Wonky Wilma och Rosie Ze Hippo stannade med oss. Salt och Peppar flyttade ut till en inhägnad. Det är här det började gå galet. Salt är en bror, Peppar en syster.
Wonky Wilma till vänster, Rosie Ze Hippo till höger.
Allt är frid och fröjd. Tills Wilma självdog. Jag hade tränat henne att gå i koppel och The Farmer bestämde sig för att göra likadant med Rosie Ze Hippo. Det är lätt att göra en sele själv om man har mjuka rep. Det fanns, så The Farmer startade ”inridingsprocessen”. Som Rosie skrek, tjöt… Wilma blev upprörd, rädd, gick rakt in till sin säng, la sig ner och dog! Förvirringen som uppstod… En gris skriker galet och gör allt för att komma ifrån de mjuka repen, en gris är död och mitt emellan står jag och The Farmer och försöker greppa situationen. The Farmer försökte i säkert 5 minuter med hjärtmassage och andningshjälp, mun-mot-mun gudbevars…
Men nej, lilla, späda gullet Wilma, var och är, död. Och så satt vi där. Med Ze Hippo som husdjur… Hon är gigantisk. Enorm. Hon går fritt omkring på gården med oss. En dag i våras blev hon som förbytt. Springer till George The Hogs inhägnad och tvärstannar. Vägrar gå, vägrar allt, bara står där. George The Hog blir också som förbytt. Sliter och drar i varje del av stängslet han kan nå. Google hjälpte oss, där låg svaret på vad som händer. Så här ligger det till, var 21 dag sisådär, blir en grishona brunstig. Var. 21:a. Dag. Och hon kommer med PMS. Ordentligt med PMS. Då kallar vi henne ”Randy Rosie”. Brunsten verkar pågå ett par dagar. Så ett par dagar var 3:dje vecka blir Rosie The Hippo en Randy Rosie.
Den där brunsten kom och gick ett par månader. En dag när jag umgås med Salt (bror) och Peppar (syster), de två som inte bor i huset, ser jag att Peppar börjar bli lite rund om magen… Plötslig inser jag att om Rosie, syster till Peppar, varit brunstig 2 ggr så är risken stor att Syster Peppar också varit brunstig. Skillnaden är att Syster Peppar lever 24/7 med Bror Salt…
Så smarta är vi… 2 kultingar har flyttat till sitt nya hem. Och vi har 2 kultingar kvar. Organiserar för fullt så att Bror Salt ska hamna i frysen innan Syster Peppar blir brunstig igen…
❤ Livet på Landet ❤ #challenge #livetpålandet
”I’m gonna be alright”
…pump up the volume här. En stjärna är född.
…och vi som tycker om att resa till nya ställen behöver kanske titta oss i spegeln?
Läs även andra bloggares åsikter om spanien, medelhavet, sommar, sol, semester, Casa Ourika, Wonky Wilma, glad gris
Casa Ourika 