Är vi i Sverige nu då? Näe…

giphy

Vad är det som händer?

O´Toole om Murphys lag: ”Murphy was an optimist”. O´Toole har rätt, Mr Murphy var alltför optimistisk.

Igår, måndag,  går jag upp kl 05.15. Ställer ihop alla gasflaskor, släpar in generatorn (som väger hur mycket som helst och jag har ont i ryggen – ”gotta do what you gotta do”) ger bort all mat som finns kvar i kylskåpet o.s.v. och blir skjutsad, i god tid märk väl, ner till tågstationen. Eftersom det gick sådär att ta sig ut ur landet Spanien sist, så känner jag en viss oro. Lite neurotiskt måhända, men den är där. Oron.

Sitter på tåget, har ordentliga marginaler, räknat ut att jag ska ha 2 tim på flygplatsen för att hinna rasta Miriam, checka in och ändå komma iväg mot Sverige. Det är en resdag på 12 timmar från dörr till dörr. Miriam är drogad och ramlar omkull så fort vinden fläktar, men hon har det ok i transportburen. Hon är lugn och när hon blir orolig sticker jag bara ner handen och klappar och kliar på henne så är allt bra igen. Det är otroligt hur tillitsfull MiniMiriam blivit och är. Ombord på tåget är det svalt, luftkonditionering, jag lutar mig bakåt och somnar. Resan ska ta 2 tim och 15 minuter. Redan vid första stoppet, L´Aldea, ca 10 min från Tortosa sover jag gott. Efter ett tag vaknar jag av en gnagande känsla att något är fel, har vi inte stått i L`Aldea länge nu? Alltså länge. Tittar på klockan och inser att ja det har vi. Jättelänge. Varför? Har jag problem nu? Igen?

Klockan tickar och snart rinner den iväg. Nu har jag bara 1 tim på mig på flygplatsen. Eftersom jag har hund med mig och inte kan checka in via nätet måste jag vara på flygplatsen senast 40 minuter innan avgång, så jag har gått från 2 tim marginal ner till 20 minuter. ”Tick. Tack. Tick. Tack.” Plötsligt kommer tågföraren springandes genom vagnen. Något som inte lugnar min nervösa hjärna. ”Tick. Tack. Tick. Tack.” Nu börjar jag svettas trots luftkonditioneringen.

Tåget är trasigt. Så småningom kommer ett nytt tåg. Vi får alla kliva av för att byta till ett tåg som inte är trasigt. Sitter ombord igen, att somna om är bara att glömma, och håller telefonkonferens med Sverige. Det börjar gå upp för oss att det är skakigt nu. Lite efterforskningar från logistikcentralerna i Sverige lär oss att fram till 2 timmar innan avgång är det ok att boka om biljetten. Är det inte gjort innan dess så räknas biljetten och pengarna som förverkade. Hur gör vi nu? Det är en ganska dyr biljett och ingen har lust att lägga ut +3 000 kr för en ny. Räknar minuter nu och inser att det är ett vågspel. Jag riskerar helt enkelt att inte hinna.

Resignationsprocessen tar över mer och mer och till slut enas vi uppgivet, att ”…nä, det här är för riskabelt. Det finns inga marginaler kvar. Ombokning är det enda säkra.” Första flyget tillgängligt för mig är på fredag. Alltså om 4 dagar. Det finns platser på andra flyg, men eftersom jag har hund med mig så måste jag ha två säten bredvid varandra och det finns endast ströplatser.

Kliver av tåget med en drogad hund som, när hon släpps ut ur buren, vinglar omkring åt alla håll. Energi har hon men ingen styrsel. Inser där jag sitter i någon typ av obegrips-bubbla att jag inte har nycklarna till mitt hus i min besittning. De som skjutsade mig till tågstationen ska fixa lite saker i Casa Ourika och se till att allt är ok, därför tog dom nycklarna, och åkte nog till stranden.. Vilken strand? Inte vet jag! Det finns hur många som helst att välja mellan. Inte svarar dom i telefon heller. Det hade inte hjälpt mig om dom svarat heller, bilnyckeln får jag inte tag på, den ligger inne i det låsta huset, som strandflanörerna har nycklarna till… Muntert.

Efter att trasslat mig genom dagen, fått mina nycklar och fått skjuts hem börjar Miriams drogsituation att klinga ut. Ungefär samtidigt som vi borde varit hemma i Sverige. Jag inser också #MiniMiriam höglöper. Hon är rastlös, piper, skriker, uppvarvad till max och humpar med förtvivlan i blick allt hon ser, stolsben, skor, mina armar, ben… Hon kräks, och springer omkring och allt detta under tiden jag ska springa ut och in och försöka få igång generatorn, bära ut gasflaskor, försöka handla – kylskåpet är tomt o.s.v. Vänder jag ryggen till i 3 sekunder sticker hon som en pil ut på friarstråt. Här råder en helt ny, okänd typ av vansinnes-kaos. Så jag gick och la mig och sov. Jag kan inte göra något åt situationen, flyg, hund, hus, allt står utom min kontroll så jag kan lika gärna sova. Och det har jag gjort. 12 timmar tror jag att jag sov inatt. Ikväll ska jag handla upp mig på vin och se vad verklighetsflykt jag har att hämta där. Jag tycker jag förtjänat det och är jag dålig av avtändningen från alkohol imorgon så so be it. Det gör som varken till eller från nu tänker jag.

På fredag gör jag alltså ett tredje försök att ta mig och Miriam till Sverige.. Jag funderar på att köra bilen till Barcelona och parkera där. Men jag vet inte… Bilen går väl sönder eller något liknande. Nåja, jag ska försöka lugna ner mig. Ut och handla mitt vin, kanske rör ihop en god Sangria ikväll, eller lite Mojitos, musslor och biff till middag tror jag, och försöka skjuta undan de senaste två dygnen. …samt försöka lugna ner Miriam som springer som en galning fram och tillbaka, hoppar upp och ner, och kissar och kräks och, desperat som hon är, försöker få till det med sopborstar, vattenflaskor och precis allt hon hittar. Som om inte det vore nog (Really?!) så håller bönderna på och gödslar marken. Stanken av naturgödning ligger tung, och eftersom jag endast har myggnät i fönsterna i köket så är jag omgiven av en galen hund plus gödsel. Jag roar i alla fall många människor med mina ”utbrytarförsök”. Här är det lite av ”Oh, it´s you! I´ve heard about you, you are the Swedish woman who can´t get out of the country!” Lite av ”alla känner apan, men apan känner ingen”. Ja, ja, det bjuder jag på. All is well.

Just nu känner jag mig strandad här. Hela situationen har blivit som en direktkopiering av The Eagles – Hotel California: ”…you can check out anytime you like, but you can never leave…”

//Ulrika

och det kunde varit värre. Jag lever i alla fall och har hälsan. Om än den mentala hälsan börjar vara på nedåtgående

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Jag har placerat min blogg i Norrtäljebloggkartan.se!

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Är vi i Sverige nu då? Näe…

  1. Ping: …och så var det Pepe. | Casa Ourika

  2. Ditte skriver:

    Varför skall det vara enkelt när det kan vara svårt? En rent retorisk fråga förstås…Tur, kansk eskicklighet att du är utrustad med tålamod, åter tålamod och ett visst hopp.
    Men som någon skrev; det kanske är meningen att du skall stanna kvar.
    Positiva tankar till dig!
    Kram!

    Gilla

  3. Jerry skriver:

    Men nog är det märkligt att du inte kommer iväg? Det kanske helt enkelt är så att du inte ska resa till Sverige just nu? Man börjar ju att undra varför det är sådant ”motstånd”….

    Gilla

  4. Att skratta åt andras olycka är inte fint! Men eftersom du berättar så roligt, får du skylla dig själv! Kan det vara så att ”söders ande” inte vill att du och Miriam lämnar Tortosa? Det är nog lika bra att du bränner dina skepp och slår dig till ro! Anna o Jan

    Liked by 1 person

  5. Inger Hansson skriver:

    Hua! Lycka till på fredag.

    Liked by 1 person

  6. Fia skriver:

    Försökte ringa dig igår, fina fina vän, men nu förstår jag varför du inte svarade. Tänker på dig mycket! Gör ett nytt försök ikväll. Stor kram! ❤

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s