Äntligen hemma igen!

happinessLångt om länge är jag tillbaka i Casa Ourika. Vilken lycka! VILKEN LYCKA!!!

Arla i lördags lämnade jag Sverige med sikte Barcelona. Packningen var tyngre än tillåtet. Så det blev en kreativ morgon med manipulerande av system medelst handbagage och mer kläder på kroppen än nödvändigt. Som vanligt var väskan fylld med allt annat än kläder (det behövs ju inga! Solen bor nästgårds) utan det var ljuslyktor och gjutjärnspannor och what not. 35 kilo av mer eller mindre onödiga, men livsnödvändiga gudbevars!, ”samlat på mig över tiden” grejjer. Och så ett par bikinis. Ungefär.

Eftersom Äldsta dottern tänkt lämna sin bil här, och jag har för avsikt att registrera den i Spanska register, så bidde det ingen hyrbil den här gången, utan tåg. Med 35 kilo bagage att släpa runt på…

Lyckades bli galet osäker ”Hjälp! Hjälp? Vart ska jag? Var? När? Hurdå?” och gjorde allt i fel ordning och fick göra om och blev därmed både osäker och svettig. Om du någon gång åkt tunnelbana i Barcelona under högsäsong så vet du hur vettlöst varmt det är. Själva tågen är ok, det är perrongerna under jord som är  outhärdliga.  Det är som en filt av fuktig värme och hur mycket människor som helst.

Barcelona Sants

”Barna” Sants är en station med tunnelbana, lokaltåg och långdistanståg i ett. Kön till servicedisken var inte möjlig att ens överväga. Lila biljettautomater för snabbtåg och oranga för expresståg. Snabbtågen är snabbare än expresstågen, så jag ville naturligtvis ha en biljett till ett snabbtåg till Tortosa. Efter att köat till de lila automaterna i sisådär 30 minuter och äntligen nått köpstadiet, så går det förstås inga snabbtåg alls till Tortosa. Det blev till att, ursäktandes, trixa ut väskorna ur kön till de lila automaterna och ställa sig längst bak i kön till oranga automaterna.

Sen ner under jord till perrongen, där kroppens sista vattenreserv förångades, innan jag  kunde kliva in i den hett efterlängtade luftkonditionerade kupén. En mycket trevlig tågkonduktör (heter det ens så?) hade en bra dag tydligen och skämtade sin väg genom biljettkontrollen. Något annat än den katastrof-tågresa jag bara dagar innan knappt överlevt i Sverige.

En motor-rem med svåra konsekvenser.

Precis innan avfärd mot Barcelona hade jag och Sonen åkt, i lånad bil, till min 83-åriga pappa i Ångermanland. På väg tillbaka så havererar motorn. En rem av någon oundgänglig sort trasslade ihop sig till ett nystan och bilen kokade och pös. Söndag, Sundsvall och allt annat inräknat fanns ingen annan råd än att kalla på bärgning. Solen sken och det var fint väder. Så länge vi satt i bilen. När bärgaren kom och skulle baxa bilen så öppnar sig himlens alla portar och regnet bara öser ner. Genomblöta får jag och Sonen skjuts till Sundsvalls centralstation och ser att det går ett tåg kl 15.15 och 16.20. Kl är 14.50 så vi bestämmer oss för att äta och ta 16.20 tåget. Självklart finns det ingen biljettstation på centralstationen, i alla fall ingen öppen, utan vi får ta det via internet och mobilen. Ett frustrerande jobb när man är irriterad och trött på hela projektet. Köper första biljetten och när vi ska köpa biljett nr två, 3 sekunder senare, så är tåget fullsatt. När vi ska boka om den biljett vi lyckats köpa, för att kunna åka tillsammans, så går inte det.

När Sonen, som åkte en dryg timme efter mig,  suttit på tåget i ungefär 1,5 timme ringer han ”Jahap… nu har ett godståg gått sönder här framför och ingen vet om det tar 1 tim eller 1 vecka att laga det..”  När vi åkte från min pappa uppskattade vi att vara hemma vid 15. Vi var hemma kl 00.30. Något bittra, båda två.

Här går tågen i alla fall som om dom gick på räls. Avgång i rätt tid. Ankomst i rätt tid. Nästa gång vet jag hur jag inte ska göra och då kanske svettfaktorn kommer ner några hundra procent.

10563004_774124029276150_2366842114022018526_n

Jag och mitt gula strandparasoll befinner oss allt som oftast vid Les Cases dels Alcanar. Gärna tillsammans med vår blå luftmadrass.

Annars är här ljuvligt. Nu ska jag för första gången vara ensam här i två veckor, ja undantag Miriam men hon är för liten för att räknas. Tidigt, tidigt i morse skjutsade jag Äldsta och Yngsta dottern till Barcelona och flyget hem. Efter ca oräknerliga ärenden på stan (veterinär, köpa skurkäpp, fixa dricksvatten m.m. m.m.)  kom jag så hem, utsvulten,  och hackade på 5 minuter ihop lite nödfoder. Blev en kall sallad med mozzarella, Pepes tomater (mina tomater är lite efter i utvecklingen, tror det beror på bristande uppmärksamhet från ”vattenbataljonen”) , lite choritzo och andra småsaker. Olivolja, svartpeppar och ett glas kallt rosévin toppade avslutningen på dagen. NU ska jag sätta mig och njuta ute i skuggan av ett olivträd där värmen bara är 32 grader just nu. Ja, jag får nog fylla på vinglaset, för det tog slut under tiden jag skrev det här.

Ha det gott alla! Livet är bra härligt mest hela tiden.

//Ulrika

och stjäl inte toastolen!
sommarhettan har jag inget problem med. Oförskämt svalt inne i den fönsterfria, ursprungliga stencasitan med ca 90 cm väggar av sten.

klaga? Vem kan klaga på solen?

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Äntligen hemma igen!

  1. Ditte skriver:

    Härligt att du är tillbaka igen. Jag har verkligen saknat dig. Vilken resa! Men jag antar att du flög till Barcelona….
    Nu är du många erfarenheter och klokheter rikare. Vilka strapatser! Tur att du är pigg och har humor….
    Nu kan du vila upp dig…Kanske att ta i, men du är på plats i ditt paradis.
    Kramar!

    Gilla

    • mariaulrika skriver:

      Jag vilar! Vilar lite på stranden. Och vilar lite i svalkan inne i huset. Och vilar från matlagning. Drar visserligen runt med sopen ibland (MiniMiriam drar hem halva stränder så liten hon är) men det är allt. Måste kanske tvätta någon dag men skjuter nog upp det en dag till. Minst.

      Lika samma! Ha det gott
      //Ulrika

      Gilla

  2. lenadyche skriver:

    Vilken resa! Normalt sett reser jag väldigt lätt, när andra kommer med stora väskor kommer jag med min lilla resväska och har inga problem, men just när jag åker till vårt ”andra hem” i Spanien eller till Sverige är det så mycket som ska fraktas fram och tillbaka. Njut av det underbara Spanien önskar Lena från ett soligt och varmt Wales!

    Gilla

    • mariaulrika skriver:

      Haha jag har samma problem. Reser alltid lätt, aldrig mer än handbagage men hit… Det ska släpas på allt möjligt. Lite knöligt att använda reguljärflyg som flyttbil…

      Men men, you do what you got to do…
      Låter fantastiskt med ett soligt och varmt Wales.

      //Ulrika

      Gilla

  3. Ingrid skriver:

    Jag blir svettig bara av att läsa om alla dina vedermödor. Här på Gotland har vi också upp mot 30 grader på dagarna nu, men det är betydligt svalare på nätterna, som tur är.

    Ha det så gott!
    Kram, Ingrid

    Gilla

    • mariaulrika skriver:

      Jag har det gott 🙂 Det här är exakt ”på gränsen” för mig. Jag har också lite av svala nätter i casitan. Resten av huset kan man koka ägg i men där är temperaturen ok för en vilde från Norden.

      Som sagt, ni på Gotland har lite av ”medelhavet” hos er. Det är härligt!

      //Ulrika

      Gilla

      • Ingrid skriver:

        Min Eva 8som bott på Sicilien i 30 år) brukar säga att gränsen för vad som känns ok i värmeväg är 31 grader, sen blir det riktigt jobbigt, så vi klarar oss även om det kommer att bli en tropisk natt i natt.
        Kram, Ingrid

        Gilla

      • mariaulrika skriver:

        nu börjar jag ha vant mig, så under 30 på kvällarna känns plötsligt lite kallt. Konstiga vi är vi människor.

        kram kram
        Ulrika

        Gilla

  4. Att resa det är att åldras! Påfrestningarna hopar sig alltid. Men nu har du i alla fall kommit fram till din värld! Vi skrattar och gläds åt dina äventyr! / Jan

    Gilla

    • mariaulrika skriver:

      Hej igen! 🙂 Visst är det så. Alla säger att det är så kul att göra nya saker men jag vet inte jag… Det här nyupptäckar-grejset…

      Hoppas ni två har det fab med vädret och nya ”lilla huset”. Jag är framme och hemma. Och hittills går det inte en enda dag som jag känner att detta är precis essensen av mig. Gasflaskor och tåg och Genny och Conny är lagom med äventyr. 🙂

      //Ulrika

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s