”La Pobla de Benifassà” feat. ”El jardin de Peter”

Långt upp i bergen, i ”Parc natural de la tinença de Benifassà” hittar man en förunderlig man. En tysk återbrukskonstnär vid namn Peter Buch. Efter att ha hört talas om, men aldrig tidigare besökt platsen, bestämde en granne,  Herr Becino,  att nu var det minsann dags för mig att sluta säga ”…must visit” och faktiskt åka till Peter och hans trädgård.

Herr Becino. Förtydligar, personen till höger på bilden 🙂

Och det var väl tur jag blev knuffad i rätt riktning. För den där ”El Jardi de Peter” var något annorlunda.

Iväg åker vi mot Benifassà, själva byn var i sig värt ett besök. Vägen dit är fantastiskt med spektakulära utsikter att bli knäsvag av. Slingrande vägar genom djungler av barrträd och tornande berg. Anländer Peters trädgård, fast när vi så ska få landkänning på parkeringen så var Peter inte där, trädgården var stängd. Efter att ha kört dryga timmen för att upptäcka att vi inte kan gå in uppstod lösa, griniga fast flyktiga (!) diskussioner om att ev forcera grinden. Vi enades om att innan vi forcerar ens någonting så försöker vi först ringa Peter. Inget svar. Mierda!

Byn Benifassà. Gott kaffe. Uruselt glassortiment. Mao åk inte dit om det är glass du eftersöker. 🙂

In till lilla microbyn Benifassà. En kopp kaffe och nya diskussioner. Kreativa tankar saknas inte, ”…om vi svingar oss in, från ett träd, över staketet, så gör vi ingen skada, surely??? Peter är konstnär och vill visa sitt livsverk, surely? SURELY!!?” Plötsligt ropar barägarinnan, hon med gott kaffe och värdelöst glassortiment,  att ”där, där åker Herr Konstnär”. Tjurrusning mot Peter.

”- Ge mig 30 mins”, sa Herr Konstnär och fortsatte, mer eller mindre obrydd, i maklig takt, körandes sin 3-hjuliga mopedlastbil. En timme senare puttrade han så förbi igen, nu mot sin trädgård och öppnade grindarna för oss. Inget intrång behövdes. Bara tålamod 🙂

Dio Mio vilken ”trädgård”. Den går inte beskriva, kan bara upplevas.

Var du än tittar eller går så finns det mer att lägga märke till.

 

Herr Konstnär har byggt i, och om, och på sin ”trädgård” i 25 år. Fundera på det en stund. 25 år utan att byta fokus, Jobba på ett projekt i 25 år. Fortsätta mot samma mål i 25 år… För mig, som har svårt att fokusera på att regelbundet skriva inlägg på min blogg sådär 2 år senare, blir det naturligtvis otroligt imponerande. Och inte har trädgården varit utan motgångar heller, enligt Konstnären själv har han bl.a. haft inbrott, där hans maskiner och verktyg stals, han har haft skadegörelse, besökare har stulit delar här och där, och han har kämpat på utan någon stabil, finansiell grund. I. 25. ÅR. Trädgården har ca 2 000 besökare per år, men jag antar att när man tar 25 kr/pers i inträde blir de där inträdespengarna aldrig någon riktigt stor Farbror Joakim bassäng med dineros.

 

Först har du helhetsintrycket, vilket är imponerande bara det, sen börjar man se olika detaljer. T.ex. ljusinsläppet ”fönstret” till höger i bild är ett glaslock från en stor kastrull. Den här byggnaden är ett något okonventionellt orangeri.

Samma byggnad som bilden direkt ovan fast utifrån.

”Trädgården” är ett strukturerat virr-varr av skulpturer och byggnader, stigar som slingrar sig bakom, under, över, mellan. Allt insprängt i en gigantisk böljande barrskog.

Svallande kullar och berg klädda med barrträd. A garden with a view.

Peter Buch himself

Jag ger El Jardin de Peter 5 av 5 skulpturer. Hepp.
Herr Konstnär själv får 7 av 5 stjärnor. Hepp! HEPP!

//Ulrika
…och enligt El Pais så är det här Spaniens 10 bästa stränder.

Intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om Casa Ourika, Katalonien, Catalunya, Tortosa, Spanien, Medelhavet, Semester, Sommar, El jardin de Peter, Peters garden, Benifassà, Peter Buch