Surt och mörkt och kallt…

…är vad det är här nu. I några dagar har vinden farit omkring som en vansinnig. Det blåser och blåser och blåser och inatt blev det kallt igen. 6 grader som kallast. 6 grader är kallt även här. Och enligt meteorologerna ska det bli ÄNNU kallare. De närmaste nätterna hotas, enligt prognosen, ett 45 år gammalt köldrekord. Mont Caros topp ska bli översnöad och kanske tom lite snö här nere vid bergets fot. Min reaktion på det?

1scared

…och när det ändå är förskräckligt väder tänkte jag ”det är väl lika bra att fortsätta hålla humöret nere!?”, så jag gick till tandläkaren. Vilket genast gjorde mitt liv lite roligare. Bara en sån sak, när var ett tandläkarbesök roligt sist? För vad sägs om 450 kr för att gå till tandhygienisten och få tänderna rengjorda? Första besöket, som inkluderade röntgen och genomgång av tandhälsa kostade precis, exakt ingenting. Nada. Ingen avgift.

Och modernt var det. En skärm framför mig och kamera inne i munnen och tandläkaren som förklarade allt för mig. På spanska visserligen, men det gick ändå över förväntan att kommunicera. Äldsta dottern, nyss fyllt 20 år, gick till en tandhygienist i Sverige för en rengöring härom veckan och betalade, trots ”tandvårdschecken”, ändå mer än mig. Nästan dubbelt så mycket. Så nu ska jag bestämt föra in mina två stora ”barn” på den spanska tandvårdsbanan.

1inomhus

Jag blir lite frustrerad av detta blåsande och inomhusande och vill att våren ska komma tillbaka. Och det nununununu!

Men annars är det mest inomhusaktiviteter jag ägnat mina 3 senaste dagar åt. Bidar min tid till våren kommer, så att säga. Med inomhusaktiviteter menar jag att titta på tv-serier och filmer (tack igen för internet). Och Youtube. Youtube ”förklarar”, mer eller mindre pedagogiskt, hur jag borde ta hand om alla nya plantor jag har införskaffat. Har blivit lite förälskad i kaktusar den senaste tiden. Tror det är för att alla kaktusar blommar nu. Det är fascinerande hur kaktusar går från taggiga och ”ogästvänliga” surkartar till de mest spektakulära blommor en kan föreställa sig. Och fler verkar tycka samma sak, för affärerna är proppfulla med kaktusar nu. 1 euro styck och hittills är det 17 stycken som flyttat hem till mig. Och en pion har jag fått tag i. Och gladiolus och en vacker vit lilja. Och jag inser att vattnandet i sommar kommer driva mig till galenskap… Behöver hitta ett billigt men fungerande bevattningssystem här. Bara de 6 fruktträd jag dragit hem kommer bryta ryggen av mig annars… Eller, förmodligen något närmare verkligheten, strunta i att vattna och låta växtdöden ta träden från mig.

1jag

Trots ”vinter”, storm och oinspirerande allt, ser jag ändå fram emot våren som kommer tillbaka strax. Då ska jag fira det hela med att tom kamma mig. Och ta av mig min svenska vinterjacka. Men tills dess tänker jag ta efter alla andra och bara stå ut. #livetblirbättre

Som tur är ska slutet av den här veckan innebära mer vårligt väder igen. För snart har jag sett alla tv serier jag vill se. Fast det här passar mig också. Att under en månad av tolv gå i ide och dra en filt över sig. Det är som att jag blivit av med vinter och kvar finns årstiderna vår, sommar och höst. Idag är det som en sur höstdag och om några dagar ska det bli fint vårväder igen. Och det utan att gå via vinter. Ingen här håller med mig när jag säger att det är vår i luften, ingen utom växterna utomhus. För där brister knopparna mer och mer varje dag.

När ”vintern” kommer blir jag ogästvänlig och sur och ensamvarg. När våren och sommaren är här så blommar jag upp och blir lite mer ”färgglad” och utåtriktad. Idag är det dock glåmigt och ”kaktusigt”. Och så får det förbli. För nu.

Ha det gott och alla fina bilder jag sett på snön som tydligen vräkt ner på olika håll i Sverige är fint. På bild. Hepp

Hugs! – från Tortosa.
//Ulrika

…och en del förtjänar att uppmärksammas. Typ den här mannen.

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.
Casa Ourika på Instagram.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Att göra, Casa Ourika | 9 kommentarer

Calçotada i Equitor

calcotada_normal

Ett stall och en restaurant. En liten ridtur först? På stora, stora hästar, och så en frukost, lunch eller middag? Equitor är plejset om det känns lågt på hästridningsfronten och/eller magen är hungrig.

2015-01-31 13.38.00Igår blev det en brunch i stallet. Nu skördas kronärtskockor och Calçots här. I ungefär ett par månader till. Under den tiden kan man äta grillade kronärtskockor och grillad lök i överflöd. Om man har lust med det. Geggigt, smutsigt och übergott. Löken grillas (sotas) man sliter bort det yttersta brända lagret lök, dippar det i en geggig sås och slurpar i sig allt utom det gröna.

Calçots är en söt lök som odlas för att grillas, dippas och ätas. Wikipedia; ”Calçotada är en typisk maträtt i västra delen av Katalonien. Den härstammar från staden Valls, i comarcan Alt Camp, och under de senaste decennierna har den brett ut sig och man kan äta den i nästan varje del av Katalonien under slutet av vintern och början av våren. Calçots, en variant av söt lök som odlas speciellt för detta ändamål, grillas direkt över öppen eld på grenar av vin. Calçotadan äter man med händerna, och doppar den i en speciell sås, la salvitxada, liknande romescon. Samtidigt brukar man utnyttja eldarna för att grilla kött eller korv som andra rätt.”

2015-01-31 11.22.04

Llöken serveras enligt tradition på tegelpannor.

 

Så här äter man Calçotada (guide i den spanska matdjungeln är idag Nicole)

 

 

 

nic leek

Man tar sig en Calçots…

nic leek2

…dippar den i såsen…

nic leek3

…och smaskar i sig det ”vita”.

Den grillade löken inmundigas med fördel tillsammans med ett gott vin.

lamm

Sen blev det grillade kronärtskockor och lammkotletter. Vid det laget var mina händer så svarta av sot så jag brydde mig inte ens om att låtsas intresserad av kniv och gaffel.

Hela kalaset tog drygt 2 timmar. Vi var där innan lunchsittningen. Den dagen hade restaurangen drygt 60 förbokade lunchgäster. Det där är min typ av mat. Grillat kött fortfarande på ben och grillade grönsaker och smutsiga fingrar. Smaskens!

Och som bonus klev den ena cowboyen efter den andra in och drack sig en öl eller en whisky och borstade av sig hästhåret eller dammet eller vad det nu var dom borstade av sig. Ett gammalt stall med en gammal restaurang är absolut värt att nämnas och besökas. Om du nu skulle vara i Tortosa menar jag 🙂

…idag blåser det utav h*elvete här. Träden ligger strukna längs marken. Ändå ska jag ut nu och plantera mina två kronärtskocksplantor jag köpte i Bonavista härom söndagen. För här ska grillas kronärtskockor i slutet av det här året!  Temperaturen ligger för dagen på 13,4 grader.

…och nu till något helt annat. Vet du varför en del nyser när dom kommer ut i solsken? Eller varför vi hickar? ”It´s ok to be smart” förklarar:

Bon Dia!
//Ulrika

…kanske inget kul att Spanien, mitt älskade Spanien, finns med på den här kartan?

…och här vill jag inte vara med.

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.
Casa Ourika på Instagram.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Att göra, Mat | Lämna en kommentar

Dora är död.

crying3

Hon dog. Dora has left the building. Kicked the bucket…

Plötsligt var Dora bara död. Nu var hon ”endast” en kalkon men ändå… Tydligen så gör ”matfåglar” det. Förutom Nuggets. Han bara fortsätter leva. Sitt nionde år är han på nu. Och inga som helst intentioner att ge upp. Dora däremot… Ligger nu i en plastpåse i soptunnan vid slutet av vägen. Det uttalandet skall alltså tolkas både bildligt och bokstavligt.

Doras frånfälle har skapat en del problem. Dels är det omaket att skaffa några nya kalkonkycklingar, som ska växas upp, dels måste även Darren dö… Darren har några dagar kvar innan det är dags att bli mat. All slakt ska ske hemma vilket i sig kommer bli ett trauma. Bara jobbet med att plocka en kalkon… Nu behöver inte jag svinga yxan men det här med hemslakt är inget jag är van vid. Protein kommer i fina, rena förpackningar från affären. Eller har gjort. Nu är det nya tider på gång. Back to nature 🙂

baconTanken att vara mer eller mindre självförsörjande i kött tilltalar mig. I sommar ska jag försöka få ihop några intresserade och se om vi inte kan ha några grisar och kanske några får ihop? Föreställer mig att är man några stycken och delar på ansvar och slaktjobb så blir det inte så begränsande eller så jobbigt… Att ha ansvar kring matning o.s.v. 2 veckor av 6 ska nog fungera? Ibland åker slaktbilen förbi och ljudet av stressade grisar som ska dö är hemskt. Inte hemsk nog för att jag ska sluta äta kött, för jag tillhör ”The Cavepeople” vi som vill ha vårt kött (gärna grillat och på ben, så det går gnaga), fast dagarna efter jag träffat grisbilen är det svårt att köpa kött. Det måste gå en tid så jag hinner förtränga syn- och ljudminnet. Så tanken på eget tilltalar. Gris-, fågel- och lammkött är favoriter. Vi får se… 😀

På söndag bär det så iväg till Bonavista igen. För att ersätta Dora (och Darren!) med några nya kalkonkycklingar. Och jag ska inte köpa en gris. Inte den här gången. INTE! BASTA! Och hör sen! Skainteskainteskainteskainte! INTE! Ska se till att jag inte har nog med pengar för en gris. INTE KÖPA GRIS!!! Inte ens titta. Blundablundablunda. Aaaaarrrgggghhhh!

dorarisenDet blir därmed inga ägg från Kalkonen Dora. Hon dog istället. Dora hade i alla fall ett bra liv. Om än kort. God mat, ingen stress, Darren vid sin sida i vått och torrt och vem vet vart kalkoner tar vägen efter detta? Kanske vaknar hon upp till en helt ny värld och har jätteroligt! Kramer skulle säkert gilla Dora. Och hon honom.

Sånt är livet på landet. I alla fall här. ”Now you see me – now you don´t”. Onwards and upwards good people of the Planet Earth. Onwards and upwards!

//Ulrika

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.
Casa Ourika på Instagram.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad fattas Dora?

dora i hörnet

Är kalkonhönan Dora sjuk? Eller vad håller hon på med?

Igår skulle jag mata Dora, Darren, Nuggets och Nuggets fyra damer när jag hittade Dora i hörnet längst in i hönshuset. Hopkrupen med huvudet mellan ”fötterna” satt hon och tittade upp och ner på världen. Jag blev orolig, gick därifrån, mer orolig och gick tillbaka. Jepp, där  var hon, alltjämt i hörnet med huvudet mot golvet och tittade orörligt på världen. Hur länge hon stått där? Inte vet jag? Länge förmodligen. Och inte såg hon ut att vara på väg därifrån strax heller.

Med lite lock och pock, rara uppmuntrande ord och så småningom också lite armkraft kom hon ut ur hörnet. Såg ut som vanligt, korkad, och vandrade omkring som om ingenting någonsin inträffat.

dora uteIngen av de andra ”intagna” verkade bry sig nåt vidare värst heller. Ärtan Pärtan, Höna Pöna, de andra två hönsen, samt Darren och Nuggets kluckade och kacklade runt som om allt var som vanligt. Förutom att de hade en kompis i hörnet. Vilket en annan kan tycka skulle varit en anledning till oro även för en avlägsen dinosaursläkting. Men Nope! Business as ususal.

Då jag inte kan spanska fanns det ingen veterinär att ringa upp och fråga. Bilen är inte körbar så jag var lite strandad här med mina egna ideer och förklaringar. Varav båda var noll. Jag har ingen tidigare erfarenhet av fåglar, kan inte ens komma på om jag har haft en kanariefågel eller liknande som barn. Jag vet att jag och en kompis jagade svalor i en ladugård i byn jag växte upp i, uppe på höskullen och långt ifrån Bondens blickar, och höll svalorna i en skokartong tills min mamma hittade dem, släppte ut svalorna och stängde in mig. Inte i kartongen då, men i huset. Grannpojken, som var min medbrottsling, fick sig också en avhyvling, eftersom min mamma ringde hans mamma. Och sen separerades vi och fick tillbringa varsin långtråkig eftermiddag helt utan att kunna fånga svalor. Tydligen ifrågasattes vår mentala hälsa den eftermiddagen. Också.

Dora var det ja. Utkörd från sitt hörn vankade hon omkring som om allt var som vanligt. Så jag lämnade hönsgården. Kom tillbaka efter ca 30 min och jepp, Dora satt igen i sitt hörn, huvudet vilandes mot golvet och beskådade världen bak och fram och upp och ner.dora i hörnet Mellan sina kalkonfötter.

Dora är dryga halvåret och det är vår ute. Hon hade manipulerat 2 st av hönornas ägg under sig och jag undrar om det är dags för henne att bli ”Mamma”? Darren har under några veckor slagit sina lovar kring Dora och så fort han har chansen burrar han upp sig och kluckar och svänger på stjärten och gör sig fin för henne. Dora verkar helt obrydd om Darrens försök till uppmärksamhet. Och Darren verkar lika obrydd om frånvaron av respons från Dora. Så plötsligt sitter hon alltså i ett hörn. Förslag till varför mottages tacksamt.

Alfie då? Jo, jag hade glömt bort hur vassa valptänder är… och hur mycket valpar använder sina vassa valptänder… Annars är allt bra med Alfie. Han älskar mig och jag älskar honom. Växer gör han så det knakar. Äter gör han också. Ibland så det med knakar. Sen ”pratar” han. Oavbrutet. Jag tror han tror han är en människa. Knorrar, och gläfser och ”skrattar” och suckar och piper och låter. Och envis. Och glad. Verkar han i alla fall. Följer mig i hälarna och verkar förlåtit mig för att jag ”övergav” honom. Så allt är väl. Förutom Dora. Strax ska jag iväg och mata henne och ha lite panik för att hon kanske är död, eller har lagt sitt första ägg. Who knows?

Kl är 9, solen skiner från en klarblå himmel, det är vindstilla och 10 grader. Det blir nog en bra dag.

Har du inte sett den här youtubevideon och behöver skratta så rekommenderar jag en titt. 🙂

//Ulrika

…och jag stämmer upp i lovsången här. Att resa med små och/eller stora barn i Asien är absolut inga problem. Yngsta dottern var 2 månader när vi första gången var i Malaysia. Det var helt fantastiskt och vi njöt alla.

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

 

Publicerat i Casa Ourika | 4 kommentarer

Ferran Ceramics

miravet

Miravet

Miravet är en liten gosig by längs floden Ebre. Ca 30 minuter från Tortosa. Antingen kör man bil på västra sidan av floden, eller så kör på östra sidan av Ebre och tar sig till Barcan och åker över med den lilla träfärjan. Vi hade tänkt oss åka träfärja men den var uppe ur vattnet, för underhåll, så det blev en tur runt Mora De l´Ebre för att komma till Miravets keramikverkstad.

 

10934012_1546480852289052_4193952100275663723_n

Och, mon dieu, det var en trevlig keramikverkstad det där ”Ferran”. Jeez vad med grejjer! Förhållandevis billigt, åtminstone för en svensk. Vissa saker görs på plats, andra saker köps nog in. Tror jag i alla fall.

 

10537837_1546480965622374_9156512621589475367_nMen vad med saker jag ville ha..! Små krukor, stora krukor, målade krukor, omålade krukor, speglar, prydnader, skålar… Även ett museum på övervåningen. Hursom, i den affären hade det lätt kunnat spenderas en del pengar. Har mina ögon på ett par stora, superstora terrakottakrukor för 60 Euro styck. Det får bli när det blir.

2015-01-21 11.27.08

Gamla keramikkärl. Frågade aldrig om priset, utgick från att även om de är billiga i jämförelse så skulle det varit för dyrt för mig. Men de var fina!

 

2015-01-21 11.29.22

Gamla och nya keramikgrejjer. Lägg märke till priset, 7 euro 50 cent för de stora krukorna till höger.

2015-01-21 11.40.14

Föredrar du färgglada saker?

2015-01-21 11.12.55

Jag menar, går det ens gå in i en sån här affär utan att bli kär och vilja stanna för alltid? I mitten av fönstret är det inte en hopknuten penis som syns, utan symbolen som talar om att ”rör inte vårt vatten”. Spanien är varmt och under värsta sommartorkan är det många som sneglar på Ebres vatten och vill ha en del. Men katalanerna vill inte på några villkor dela med sig. Överhuvudtaget och inte alls.

Så vad stoppade jag på? Jo det bidde en sak, eller flera…

2015-01-22 09.30.06

2 stora krukor. Under dagen köpte jag en liten ros också, en ”White Swan” och den ”svanen” kommer bo i den större krukan.

2015-01-22 09.31.06

En smörask, det finns inget bregott här (No shit!?? Vafföintedådå??!) och smör i kylskåpet är hopplöst och utanför kylskåpet finns alla ”Clives of this world” dvs det alla kallar flugor… Jag har döpt om alla flugor till ”Clive” och nu får alla ”Clives” klara sig utan att äta mitt smör! Och så blev det en ”äggkartong”. Eftersom jag får så många ägg jag behöver av Dave så måste äggen stå värdigt tänker jag. Därmed köptes en äggkartong. Två ”godisburkar” inget märkvärdigt i sig, men det hader så fina lock så de följde med hem, de också. Och slutligen en liten blå skål för 1 euro.

nic och jag

Jag och Nicole avslutar dagens vedermödor med varsin G & T. En bra drink som krönte en bra dag.

Så nu ska jag ut i vårvädret och plantera om lite saker. Det ska grävas ner björnbäret från i förrgår, det ska planteras en ros i den stora krukan och väljas ut vilken blomma som ska växa i den stora lite mindre krukan. En liten del av vad jag ska göra idag. Man (jag) märker att det är vår här. Både för att det pockar på inuti mig, ”planteraplanteraplantera”, och genom att alla trädgårdshandlare nu börjat ta hem nya fräscha plantor, buskar och träd. 20:e mars är det vårdagjämning och sen tar försommaren fart. Grävs det ner nu är det etablerat tills den värsta sommarvärmen och klarar sig således något bättre. Så nu ska här vändas åter till solen och vårbruket. Idag bjuder Tortosa på strålande sol, fågelkvitter och 13 grader varmt. Helt makalöst, våren har kommit tidigt i år. I alla fall till mig. Det är som att jag duckat för en hel årstid, nämligen vinter. Här är årstiderna reducerade till vår, sommar och höst. Perfekt! Me Like!

Hugs and kisses
//Ulrika
…och ska du titta på en ”inspirational peptalk” i år så borde det vara den här kvinnan. En förtrollande person. 2013, och 64 år gammal simmade hon från Cuba till Florida. En helt enkelt fantastisk person. ”In the pitch-black night, stung by jellyfish, choking on salt water, singing to herself, hallucinating … Diana Nyad just kept on swimming. And that’s how she finally achieved her lifetime goal as an athlete: an extreme 100-mile swim from Cuba to Florida — at age 64. Hear her story.”

I give you Diana Nyad ”Never, ever give up!”

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Att göra, Att se, Uncategorized | 3 kommentarer

Bonavista marknad

2015-01-18 11.03.12

Mot marknaden

Bonavista marknad. En salig tillställning med allt du kan tänkas behöva, minus bilar. Fast jag misstänker att om du behöver en bil så går det förmodligen också ordna. Förutom bilar så finns allt. Kläder, husgeråd, en liten höna kanske? Eller varför inte en kyckling? Lunch? En griskulting? Akvariefiskar? Allt finns där. Varje söndag året genom drar nasarna in från alla håll och tävlar i vem som högst kan skrika ut priset på sina varor.

2015-01-18 09.21.39

Isig vindruta. NEEEEJJJJ!

Morgonen startade lite ”comme ci comme ça”. En isig vindruta på bilen slog ner humöret en anings. Trots allt, jag drog mig inte till Spanien för att fortsätta skrapa rutor på bilen. Och det hade nog varit fler minusgrader än bara en för isen på rutan bet sig envist fast. Och värmen på i bilen! I Spanien!?! Really?!?

Temperaturen tog sig hursomhelst, solen kröp fram och värmde upp världen. 18 grader vid lunchtid är en bra vintertemperatur för mig. En god vän, Dave, kom och hämtade mig. Min lilla blå bil (den bil ungdomarna körde från Sverige) är tagen ur trafik både bildligt och bokstavligt. Sist Sonen och hans kompis var här lyckades dom hamna i en seriekrock. Påkörda av en bil bakifrån puttades dom in i bilen framför. Så den ser inte bara risig ut, numer är den både risig och krockad. Och avställd. Men startar gör den. Så nu har den blivit bilen Yngsta dottern får köra omkring med här. Hon är 16 och har fått börja övningsköra och här står det en oöm bil och mil efter mil med skogsvägar. Så den blir bra för henne att lära sig köra med.

2015-01-18 11.34.42

Ett myller av köp- och säljsugna människor. M.a.o. en marknad

2015-01-18 12.12.44

Behöver du en liten fisk eller två till ditt akvarium? Search no further…

Bonavista marknad ligger i Tarragona. En timmes resväg från ”hemma”. Och bjuder på en upplevelse, vare sig det är marknad eller inte. En stolt stad med anor långt tillbaka i tiden. Romarna har lämnat sina spår. Där också.  Bonavista marknad är som Spanien i övrigt, ett långsamt myller av människor från hela världen. Som alla verkar ha knäckt det spanska språket, förutom jag då. Fast jag satt i en bar häromdagen och förde ett samtal på spanska om svenska tunnelbanan. Bara en sån sak. Eller förde och förde… jag svansade mest med och var glad för att jag klarade åtminstone förstå vad personen pratade om.

Allt finns som sagt att finna på Bonavista marknad. Eller vad sägs om:

2015-01-18 12.11.42

Kalkon- och hönskycklingar. Heter det ens höns? Vad är samlingsnamnet på ”hönor”, alltså tupp och höna? Har jag fått en härdsmälta? Kan inte komma på vad det heter!

2015-01-18 11.59.15

Grönsaker av alla de sorter

2015-01-18 12.20.31

Korvar, skinkor, köttdelikatesser och lite annat smått och gott.

2015-01-18 11.51.04

Lunch? Blev en hot-dog med majonnäs, lök, ost, tomater m.m. Gott var det i alla fall. Och billigt.

2015-01-18 12.15.53

Griskulting? Någon?

2015-01-18 12.15.46

En liten söt, vit, überfluffig kanin att ta hem?

ägg

Ett marknadsstånd med bara ägg och lite honung. Struts-, hön-, vaktel-, pärlhöns ägg o.s.v. Har aldrig sett så många, och så många olika, ägg på en och samma gång.

2015-01-18 12.44.37

Dagens inköp. Glad jag 😀 Nu är det bara ca 100 fler plantor jag behöver… Och, i alla fall enligt Äldsta Dottern, så behöver jag också en gris. Nåja, grisen får komma när den kommer. Och en åsna vill jag ha. En Alfie, en gris – Gismo tror jag hen ska heta, och en åsna. De tre musketörerna.

…och vad gick jag loss på? Joda, lite växter blev det. Ett ”ädelfikon” (12 Euro), Conference päronträd (10 euro), ett ”vinterpäron” (10 euro), ”Golden delicious” äppelträd (10 Euro), två kronärtskock-plantor (0,80 cent och MUMS!) och en björnbärsplanta. Det är väl inte illa!? 42 euro 80 cent för fyra fruktträd, en bärbuske och 2 plantor? Och de kan alla leva utomhus. Perfekt ”para mi”.

Alfie? Jodå, han följde med. Och kissade i Daves bil. Som tur är har lilla Alfie rätt mycket slack hos Dave. Under de dryga 5 veckor jag var i Sverige togs Alfie omhand av Dave och de har blivit goda vänner på den tiden. Så det blev endast en suck och inte ett vulkanutbrott. 🙂 Och söt är han, Alfie alltså. Nu ska han till veterinären och få sig sitt pass han också. Må gott, alla mina vänner.

//Ulrika

…och Spanien är fantastiskt!

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Att göra, Bonavista | 4 kommentarer

Nu bär det av igen :)

Idag var det här det jag tvingades stå ut med. Kul? Nä.

20150111_162403
Den här bilden fick jag skickad till mig i söndags. Från Tortosa. Kul? JEPP!

1

Kl 16.53 – 16.7 grader varmt. Yey! Det är vad jag kallar härlig vinter.

Annars har det varit rätt lugnt att vara här i Sverige. Snön har haft vänligheten att hålla sig borta. Fram till idag, lördag, då. Snön har fallit hela dagen. Vilket i och för sig var bra. Jag får en liten inblick i vad jag inte kommer att sakna. Nu ska det sägas att vintern inte är att leka med i Spanien heller. Kallt och eländigt på nätterna. För mig är det ändå stor skillnad mellan 5 grader ute och 25 inne, och -15 ute och 25 inne. Jag vet vad jag föredrar. Hursom, packar vinterkläder och vinterskor. Jag sitter ofta, på vintern, och huttrar och tycker det är kyligt. Jag var den första som tände en hösteld inne. …och alla lyfter på ögonbrynen och säger ”Men du är ju från Sverige, där har ni ju jättekallt. Har ni inte?”

Mitt fina fönster som jag är så glad i och över.

Vad har jag för planer för den här resan då? Jo, växthuset ska färdigställas och ett gästhus ska påbörjas. Och ibland ska man ha tur. Det finns en liten andrahandsaffär jag går förbi ibland och där har jag sneglat på ett gammalt fönster. Det är stort, 150 cm högt, med gammalt (helt) glas och fönsterluckor. Priset har varit rimligt, ca 1 400 kr, men jag har inte köpt det. Förrän precis innan jag åkte. Då firade affären 1 år och hade halva priset på allt. Så jag ”fick” fönstret för 700 kr! Och nu står ett fönster och väntar. I mars kommer Sonen och hans 2 år äldre ”Brother from another mother” ner till Tortosa och ska hjälpa mig och en vän att börja bygga mitt gästhus. Så det är två projekt.

Alltihop är förstås planer som kan och förmodligen kommer att ändras 🙂

2015-01-04 16.38.07

Hjärtat sover hos Hundvakten. I väntan på att jag ska komma tillbaka?

Sen är det då vovven min. Växer så det knakar. ”Går han på steroider?” Har det bra verkar det som. Imorgon får jag se om han känner igen mig. Vi lär komma underfund med varandra med tiden tänker jag.

Nu ska jag försöka sova. Blir inte lätt. Jag flyger mellan Spanien och Sverige hela tiden känns det som, men den här gången, med allt som väntar så är det pirrigt och förväntansfullt och jag känner mig lite som ett barn natten innan julafton. Min saga blir bara bättre och bättre.

party

Kraamiizz!
//Ulrika

…och ibland får han till det Rowan Atkinson

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Gott Nytt Slut på ett år till, ye all, folks!

Vilket år det varit! Vilket år!

casa ourikaStörsta förändringen: huset i Tortosa. Mitt Casa Ourika. Under 3 år har jag åkt fram och tillbaka till Tortosa med en skälvande dröm om att ha ett hus där.  Och i år, i våras, blev det så. JAG skaffade MIG ett hus i Paradiset! Det har varit skakigt och oj så osäker jag känt mig, och fortfarande känner mig ibland. Problem som uppstått och uppstår får jag försöka lösa. På något sätt. ”If there is a will, there is a way.” Och brist på vilja finns inte.

Drömmen om ett liv på en plats som bättre passar mig har tvingat mig långt utanför min ”bekvämlighetszon”. Huset är knasigt och ingen el och plötsligt tar vattnet slut och… helt enkelt bara underbart. Alla mina växter, solen, mörkret på kvällarna, människorna, FRIHETEN jag upplever… En makalös, hänförande, förbluffande känsla. Om än mycket är långt från enkelt, så funkar det för mig. Än så länge i alla fall. Vilket är ungefär allt jag begär. Att det funkar. För nu. Vem vet vad problem imorgon bär med sig? Jag känner mig tillfreds. Nöjd. Det är fanimej stort, och ett rungande WELL DONE till mig!

Sen: MiniMiriam. Tänk att min dotter gjorde det rätta. Tog hand om en liten skrutta som levde ett förskräckligt liv. Och som 19:åring, Äldsta dottern dvs, fixade hon nästan hela alltet själv. Med huvudet högt, och mot allas inrådan (inkl min!), drev hon igenom att rädda den lilla ”Katten”, mitt andra smeknamn på ”MiniMiriam”. Vi satt, många, skakandes på huvudet, och suckandes, och så nya huvudskakningar. Ikväll är jag hundvakt. I Sverige. Åt Katten. Som Äldsta dottern tog hem till Sverige och erbjöd trygghet. Alla sorger är borta och kvar finns glädje och fascination över allt det nya. Lite som jag själv tänker jag 🙂 Så det passar bra att hon och jag spenderar kvällen ihop.

*Ett meddelande till Äldsta dottern och Äldsta dotterns pojkvän*”-Ja jag vet att ”Katten” ska ha sin ”ytterrock” på sig. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska få på den! Jag fick knappt av den. Så är det med det. Så sluta skälla innan ni ens börjat! She´ll live 🙂 ”

alfieOch så är det lilla Alfie. En ny kompanjon, i allt det andra nya, som jag inte riktigt lärt känna ännu. Han kom som en stormvind från en citrusodling och jag ser fram emot 2015 då jag får spendera mer tid med honom.

Det har funnits många underbara stunder det här året. Sonen har flyttat till Skåne och pluggar, ÄNTLIGEN! – vadbraduär!, och yngsta dottern börjar få lite koll på sig, så 16 år ung som hon är. Hon tar små, stapplande steg från klarhet till klarhet. Och till mina ”plastbarn”: ”Duktiga ni är!” Jag är så stolt över er alla, barn som ”plastbarn”. Ett plastbarn har börjat plugga på universitet. Ett annat har ett nytt spännande projekt framför sig. Break a Leg all you TIGERS! Det har även funnits rejäla dippar och käftsmällar under 2014. Ungefär som alla år. Smällarna försökte jag ta på hakan. Och ståendes. Och det har gått bra. Trots allt. KRAM alla mina käraste. En stor ”fanvadviärbra” kram. Och kärlek. I massor. Och. Stå. På. Er. Ni gör det bättre och bättre. (Jag blir lite tårfyllt känslosam här).

Nyårsafton blir en stillsam kväll för mig och MiniMiriam. I lugnets tecken. Pompa och ståt överlämnar jag med glädje till er alla andra som orkar.

happnyear

Nu ska jag bädda ner mig och ”Katten” i soffan. För att vi, i vår lilla tysta nyårsvärld, ska kunna fundera på alla saker som hänt under det år som nu strax ska ta slut. Jag vill önska alla ett gott slut på 2014, jag hoppas innerligt att ni alla är någorlunda nöjda med 2014. Kanske inte med allt som hänt, för det som händer har man inte alltid kontroll över, men med den du var under 2014. Hur du tog smällarna livet bär med sig. Glöm inte klappa på dig. Vi gör alla så gott vi kan. Du också. Och med det säger jag

SKÅL TAMEJFAN! WE DID IT.

WE. DID. IT!

happy new year With Lots of Love!

//Ulrika

…och kanske man ska vara i Edinburgh nästa nyår?

intressant?

Casa Ourika på Facebook.

Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Alfie ”The Ruler”, Dora ”The Dinosaur” och Nuggets ”The Force”

Alfie, den lilla raringen, lever tydligen livets glada där nere i Tortosa. Innan jag åkte informerades jag och Alfie nogsamt att inga hundar är tillåtna på möblerna, alltså soffa, fåtölj och säng m.m. However…

2014-12-17 16.44.00

Mattes lilla krokodil. Som förmodligen inte ens kommer ihåg Matte längre. Men det blir nog bra, bara jag kommer mig ner till honom igen. 🙂

Alfie kämpar på och terroriserar. Omnipotensen är stor och ”Nej” verkar ingen i Tortosa jobba på, vad gäller Alfie i alla fall. Nåja han är liten, just över 2 månader, och jag hinner styra upp det när jag kommer tillbaka. Annars verkar han ha det bra, trots att Matte längtar sig sjuk efter den lilla yviga hårbollen. Jag får titt som tätt rapporter, bilder och filmer. Alfie blir tydligen gnällig och orolig (så stor och stark som han är!) om han blir lämnad ensam, även om det bara är ensam i rummet. Det betyder att han följer hundvakten, eller hundvaktens gamla hund ”Uncle Ozzy” i hälarna vart dom än går.

Häromdagen blev jag uppringd av hundvakten. Det är kallt i Tortosa nu och eftersom det bara verkar vara vi svenskar som hålls med isolering så blir det då kallt även inomhus. Så… Hundvakten går på ”Tra-la-la”, dörren lämnas öppen – annars skriker Alfie – och plötsligt bestämmer sig Alfie för att den bästa platsen att sitta på är i den på ”porslinet” sittandes hundvaktens byxor. OCH, väl installerad mellan anklarna, börjar Lillen kärleksfullt slicka på den porslinssittande hundvaktens vader. Jag sa:
”Men. Jösses! Putta undan skrället. Nån måtta får det väl ändå vara!”
”- Well, it is cold on the floor. He dosen´t like to be alone and dosen´t like to sit on the cold floor…”
Jag menar…

really

”Nuggets” (tuppen) är en elak en. Eller en tupp kanske inte kan vara elak? För det behövs förmodligen ett uppsåt för att vara elak? Men ilsken är han, Nuggets. Varje gång jag är där och matar honom och hans flock damer hör man små, arga fågelfötter rusa upp mot staketet och så står han där, och ser ut som ”Iwillhaveyou!”. Jag personligen har inte så förskräckligt stor erfarenhet av tuppar (av fågelsort!) men den här Nuggets… Han är av ett stridslystet släkte han. Och man kan tycka att tuppar är små, men jösses vad aggressivitet får saker att torna upp sig. Jag tycker inte om tuppslagsmål och ser gärna att den ”underhållningen” försvinner för gott. Ändå… När jag tittar på Nuggets och ser aggressionen så funderar jag om det inte skulle göra honom glad att få sätta näbb och sporrar i någon. Han verkar vara som gjord för att döda. Viker aldrig en cm, inte ens med blicken. När hundvakten är ute och reser tar jag eller en granne till honom hand om hans Zoo (han går ibland under ”Dr Doolittle”). Både hon och jag VÄGRAR gå in i Nuggets revir. Maten slängs över staketet och hönornas ägg får ägaren själv hämta när han behagar komma hem, för vi vill fortsätta leva minsann. Nugget är ca 8 år och har enligt utsago varit ilsken ända sedan han kom, som liten ilsken kyckling. Ska slåss med allt. Alltid. Alltid. Alltid. Jag har varit tvungen att, från andra sidan stängslet, peta ner honom, för han har försökt attackera mig och fastnat, hängandes upp och ner, med sporrarna i stängslet.

Alfienuggets

Alfie gillar alla sina leksaker. Nuggets, innanför stängslet, skulle nog gärna se att Alfie kom in till honom. Så han fick dödadödadöda. Vilket förmodligen skulle hända om Alfie lyckades trassla sig in.

…och så har vi då Kalkonerna. Dora är hönan och Darren är tuppen. Nåt så fantastiskt fula djur… Och stora. Och korkade. Totalt och helt utan hjärna. Dora döpte jag efter Dora (Doris) från Hitta Nemo! För hon påminner om Dora. Fast korkad. Det rör sig förmodligen inte en enda tanke därinne. Bara instinkt. Som ”Nuggets”. Någonstans ser jag likheter mellan hur jag föreställer mig blicken på en T-Rex och Dora & Darren Dinosaurs blickar (även Nuggets och hönorna med för den delen). Dora är min lilla stora favorit. Och när jag tar hand om matningen tar jag alltid lite gammalt bröd med mig. Hon, den lilla dumma raringen, har lärt sig att se när jag kommer och vaggar, försiktigt och lite förskrämd, fram till stängslet, jag går som sagt inte in där – Nuggets igen.., för att äta ur min hand. Dora, som ”person” är så undfallande så jag har försökt boosta henne. Och det har lyckats. Hon har blivit lite tuffare och även om hon tappar brödet försöker hon numer ta det tillbaka.

Tuffar till sig är det inte bara Dora som gjort. En av hönorna har också utvecklat lite skinn på näbben. Ganska tjockt skinn till och med. Det är en skön böna som utan att tveka numer utmanar Dora, som är säkert 4 ggr så stor, om det bröd jag kommer med. Jag håller brödet så högt att bara Dora kan nå det, men nu har lilla hönan Ärtan Pärtan insett att hon kan utmana Dora om brödet. Dora är större och högre, men Ärtan Pärtan flaxar lite med vingarna och vips! Så snor hon brödet. Det har tom hänt att hon plockat brödet ur Doras mun! Way to go Grrl! En höna med attityd. Bueno!

Annars verkar allt rulla på som vanligt där i Tortosa. Fastän jag inte är där. Solen går upp och ner och livet lunkar på. I sitt alldeles egna tempo där i Spanien. Bara Alfie förändrar sig. Enligt några ser han nu ut som en schäfervalp med rottweilerteckning.

Så här såg han ut när jag åkte

…och nu, mer än dubbelt så tung och stor, ser han ut såhär, det lilla hjärtat 🙂 Gissa om jag längtar efter honom!

//Ulrika

…och ”Magiskt i Marrakech” jaa, tänk det håller jag definitivt med om!
…och unga ratar säkert wi-fi i fjällen, det tror jag alldeles bestämt. Frågan är hur får man dom upp till fjällen?

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Överlevt julen!

nathan jul

Sonen ironiserar över julen. Bilden har undertexten ”Man ska vara glad på julen”.

För många, många år sedan började jag avveckla julfirandet. Då jag har ”barn”, som på den tiden faktiskt var barn, gick det inte att helt avstyra eländet, men julen minimerades till ett ”minsta möjliga”. Hela cirkusen med att vi ska rusa runt i affärer för att på ett givet ögonblick överlämna inköpta gåvor till varandra är inget som passar mig. Jag är alltså inte bara ”trångsynt” när det kommer till jul, jag är direkt anti-jul. Yes I said it!

Så, under flera år nu har jag gett ”barnen” pengar och endast pengar i julklapp. Varje hundralapp är värd mycket mer på mellandagsrean så jag håller mig envist till pengar. Oftast lägger jag in ett litet ”men”, med tillhörande rynkade ögonbryn och höjt pekfinger, ex vis ”Pengarna är dina att spendera, men jag vill se att du köper något du behöver, något klokt och moget!..” Det är väl inte alltid, eller sällan, har det funnits ens någon gång?, de bryr sig om det där ”men”? Ändå – är man förälder och har ett kontrollbehov (visa mig den förälder som inte har det) så måste man åtminstone försöka. Kontrollera ”barnen” menar jag. Hur det går för mig att kontrollera mina barn?

 

no

 

Förutom att jag uppfattar julståhejjet mer som ett jippo än något annat så tar jag ”julfirandet” som, nästan, en personlig provokation. Nåväl. Julbordet downsize-ades till risgrynsgröt och skinka. I vår familj älskar ”barnen” griljerad skinka och hugger in på den med en frenesi som skulle få grottmänniskor att blekna av avund. I år gick familjens barn loss på den med varsin gaffel. De började så fint, så väluppfostrat och så behärskat (de försökte, de försökte), men när julskinkan ”sprack” (det var faktiskt ordet som användes när jag kom in i köket och, förbluffad över vad jag såg, sa ”WTF?”) så slängdes alla försök att tygla sig åt sidan och det blev mer ”pulled pork” än fina skivor. De stod där som bärsärker och glufsade och gottade sig.

doraent

Dora The Queen

Och jag njöt, jul eller inte jul, av att se glädjen i att unga vuxna stod hukade över en stackars skinka och slickade fingrarna och stånkade och mös. Nu, snart, blir julskinkan überbillig och jag ska se till att det finns julskinka att griljera ända fram till påska. Det enda negativa med julskinka är att jag inte är helt bekväm med den kommersiella hanteringen av levande grisar. Men man vet aldrig, kanske redan nästa jul finns det en ”hemodlad” julskinka i Tortosa och alla kan öka på matglädjen med att veta att det är en ”glad gris” som spisas. Det blir en skinka med knorr det. Vi får se hur det blir. Planer finns hur som helst. Kalkoner har jag redan ”ordnat”. Har ”delad vårdnad” kring 2 kalkoner i Tortosa, en honkalkon, som heter Dora, och en hankalkon som heter Darren, samt en galen tupp, Nuggets, och tre hönor (de har inga namn). Dora har precis börjat lägga ägg så kanske det blir gott, hemodlat, hemslaktat kalkonkött om ett tag. Bara Dora börjar ruva.

moneyHursom. Förutom julen tycker jag även illa om TV:n. Eller tv kanalerna. Eller nåt. Jag använder helst TV apparaten endast som en större datorskärm. Anledning; reklamen. Jag blir provocerad av reklam. Också. Dels blir jag vansinnig när jag tittar på en film och plötsligt – ”nu blir det reklamfilm”, dels irritationen över reklam där exempelvis flickor hyrs in för att locka oss lite mer, (hm, vad ska jag kalla det?) ”fransiga” kvinnor att köpa anti-rynk-kräm. Jag vet inte, men jag tror inte att det finns en enda kräm i hela världen som får mig att passera som 20? Och varför skulle jag ens vilja det? ”Been there. Done that. Got the t-shirt. Move ON!” Eller att i reklamen är det alltid kvinnor som diskar.  Alla som varit runt mig, när jag inte haft tillgång till diskmaskin, vet hur illa jag tycker om att diska. ” …so… I´m a woman, and I don´t do washing up!” Jag kan kompromissa vad som helst för att undvika diska. I min värld är diska ett jobb alla ska dela på. Utom jag. Så jag ”vågar vägra” tre saker; jul, tv och att handdiska. Förutom alla andra saker jag undviker.

absolutNåväl. Sätter mig på julaftonskvällen att titta på TV. Jag är nöjd med att ha undvikit julstressen, jag är glad att ”ungarna”, åtminstone två av tre, är med på mitt anti-jultåg och känner således en frid och en fröjd. Försöker med TV:n igen. För millionte gången. Så kommer reklamen… Och med tjut och skrik, pukor och trumpeter, ville Elgiganten, H&M och alla de andra ”köpmännen”, som precis slagit nya försäljningsrekord typ, påminna oss om att den 25:e är det dags att ge sig ut igen med nya friska pengar och slå sig in på mellandagsrean. Jag dånade en anings. Och slog av TV:n.  ”Nu får tamejfan glada julen vara slut, slut, slut”. Barnen är informerade om att nästa år kommer jag, förmodligen, inte till Sverige över jul, men bjuder gärna ner dem allesammans till Tortosa och så går vi ut och äter en spansk brakmiddag för en svensk spottstyver när det blir vintersolstånd. Ett subarktiskt midvinterblot vid subtropiska Medelhavet. För det tycker jag är en händelse väl värd att fira. Att solen slutar tappa mark och ljuset vinner. Och vem vet, jag kanske blir så glad av det att jag tom köper vintersolståndspresenter. You never know! 🙂

Und das war alles! Für jetzt.

//Ulrika

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar