Vad fattas Dora?

Är kalkonhönan Dora sjuk? Eller vad håller hon på med?

Igår skulle jag mata Dora, Darren, Nuggets och Nuggets fyra damer när jag hittade Dora i hörnet längst in i hönshuset. Hopkrupen med huvudet mellan ”fötterna” satt hon och tittade upp och ner på världen. Jag blev orolig, gick därifrån, mer orolig och gick tillbaka. Jepp, där  var hon, alltjämt i hörnet med huvudet mot golvet och tittade orörligt på världen. Hur länge hon stått där? Inte vet jag? Länge förmodligen. Och inte såg hon ut att vara på väg därifrån strax heller.

Med lite lock och pock, rara uppmuntrande ord och så småningom också lite armkraft kom hon ut ur hörnet. Såg ut som vanligt, korkad, och vandrade omkring som om ingenting någonsin inträffat.

Ingen av de andra ”intagna” verkade bry sig nåt vidare värst heller. Ärtan Pärtan, Höna Pöna, de andra två hönsen, samt Darren och Nuggets kluckade och kacklade runt som om allt var som vanligt. Förutom att de hade en kompis i hörnet. Vilket en annan kan tycka skulle varit en anledning till oro även för en avlägsen dinosaursläkting. Men Nope! Business as ususal.

Då jag inte kan spanska fanns det ingen veterinär att ringa upp och fråga. Bilen är inte körbar så jag var lite strandad här med mina egna ideer och förklaringar. Varav båda var noll. Jag har ingen tidigare erfarenhet av fåglar, kan inte ens komma på om jag har haft en kanariefågel eller liknande som barn. Jag vet att jag och en kompis jagade svalor i en ladugård i byn jag växte upp i, uppe på höskullen och långt ifrån Bondens blickar, och höll svalorna i en skokartong tills min mamma hittade dem, släppte ut svalorna och stängde in mig. Inte i kartongen då, men i huset. Grannpojken, som var min medbrottsling, fick sig också en avhyvling, eftersom min mamma ringde hans mamma. Och sen separerades vi och fick tillbringa varsin långtråkig eftermiddag helt utan att kunna fånga svalor. Tydligen ifrågasattes vår mentala hälsa den eftermiddagen. Också.

Dora var det ja. Utkörd från sitt hörn vankade hon omkring som om allt var som vanligt. Så jag lämnade hönsgården. Kom tillbaka efter ca 30 min och jepp, Dora satt igen i sitt hörn, huvudet vilandes mot golvet och beskådade världen bak och fram och upp och ner. Mellan sina kalkonfötter.

Dora är dryga halvåret och det är vår ute. Hon hade manipulerat 2 st av hönornas ägg under sig och jag undrar om det är dags för henne att bli ”Mamma”? Darren har under några veckor slagit sina lovar kring Dora och så fort han har chansen burrar han upp sig och kluckar och svänger på stjärten och gör sig fin för henne. Dora verkar helt obrydd om Darrens försök till uppmärksamhet. Och Darren verkar lika obrydd om frånvaron av respons från Dora. Så plötsligt sitter hon alltså i ett hörn. Förslag till varför mottages tacksamt.

Alfie då? Jo, jag hade glömt bort hur vassa valptänder är… och hur mycket valpar använder sina vassa valptänder… Annars är allt bra med Alfie. Han älskar mig och jag älskar honom. Växer gör han så det knakar. Äter gör han också. Ibland så det med knakar. Sen ”pratar” han. Oavbrutet. Jag tror han tror han är en människa. Knorrar, och gläfser och ”skrattar” och suckar och piper och låter. Och envis. Och glad. Verkar han i alla fall. Följer mig i hälarna och verkar förlåtit mig för att jag ”övergav” honom. Så allt är väl. Förutom Dora. Strax ska jag iväg och mata henne och ha lite panik för att hon kanske är död, eller har lagt sitt första ägg. Who knows?

Kl är 9, solen skiner från en klarblå himmel, det är vindstilla och 10 grader. Det blir nog en bra dag.

Har du inte sett den här youtubevideon och behöver skratta så rekommenderar jag en titt. 🙂

//Ulrika

…och jag stämmer upp i lovsången här. Att resa med små och/eller stora barn i Asien är absolut inga problem. Yngsta dottern var 2 månader när vi första gången var i Malaysia. Det var helt fantastiskt och vi njöt alla.

intressant?

Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om Casa Ourika, Tortosa, Medelhavet, Barcelona, Nuggets, Kalkoner, Alfie, hundvakt, spanska gatuhundar, hönor