Och ve och fasa!

2014-07-23 17.29.01

sista gemensamma delen av vägen hem. Den biten väg säger alltid till mig att ”snart, snart hjärtat, är du hemma”

Lång dag idag. Måndagsmarknad och postkontor och en hund som kissade på mig. Efter ett 12-timmarsäventyr känns det skönt komma hem. Speciellt för en person som egentligen inte klarar ett 12-timmars-äventyr.

Det här med hunden som kissade på mig. Jag föredrar tro att det var en olycka mer än något han tänkte sig. Alternativt att han försökte imponera på Miriam Den Förtjusande. Jag står med två hundar, varav en är Miriam och väntar på en bekant (den andra hunden är hennes hund). Hundarna nosar kring. Plötsligt ”Men dåh, vad det blåser varmt på foten!?”, tänker jag, vilket det alltså inte gjorde. Blåste alltså, det var Den Andra Hunden, som kissade på mig. Har aldrig hänt förut att en hund kissat på mig. Jag vet inte…  Blev jag plötsligt ett ting där och då?

Hursom, dagen fortsatte på måndagsmarknaden. Varje måndag är det marknad i Tortosa, varje lördag marknad vid Lidl. Blev inhandlat en solfjäder (som glömdes i min bekantas bil), ett durkslag och en trägaffel. Total kostnad av 30 kr. Överkomligt.

Sen fortsatte dagen med lite annat smått och gott. Miriam har fått en hundkompis och jobbar på att bygga upp ett självförtroende. Jag har fått lite saker att tänka på, angående huset, det är den där avvägningen igen vad jag finner charmerande i ett hus och vad jag skulle vilja göra. Gör jag allt jag, hittills, tänkt mig skulle ta bort en del av tjusningen med Casa Ourika. Det blev jag påmind om idag. Huset jag besökte var något av ett ”Pippi Långstrump-hus”. Precis det som jag tycker om. Ett rum här, en utbyggnad där. Lite kaos. Lite oväntat. Lite ”outside the box” men väldigt tilltalande. Hm. ”Meditate on this I must”. Vill inte bygga bort varken mig, platsen eller huset.

Sent omsider kommer jag så hem ikväll. Sätter mig ner här i köket. Mörkt ute. En anings utmattad efter dagens alla intryck, ska varva ner, så hör jag plötsligt samma djurläte som spelas upp i inledningen av alla Morden i Midsomer. Skärrad och på helspänn (inte min inspelning men det lät precis så här).

… det är lätt att bli lite uppjagad av alla nya, ovana ljud. Jag är helt ensam, förutom Miriam. Hon är förmodligen ingen hjälp blir det skarpt läge här, t.ex. om Bigfoot eller Nessie från Loch Ness, eller den sista oupptäckta T-Rexen bestämmer sig för att söka upp mig. Miriam och jag kan inte hjälpas åt. Därtill är hon för liten, även om hon själv, i korta stunder, tror hon är den trehövdade hunden ur Harry Potter. Nu säger min logik mig att inget kommer hända, men känslan av att höra konstiga, ovana naturljud är överväldigande. Alla sinnen ställer sig på högspänn. Att Miriam börjar morra lugnar inte. Men…

…det finns alltid google. Så när dessa morden i midsomerljud dök upp ikväll googlade jag och hittade att det förmodligen är en rödräv som skriker. Och eftersom jag vet att det finns rävar här så blev jag genast lugnare. Kanske jag har tur och en rasande söt räv hittar hit? Jag har korv så det räcker åt henne/honom.

På dagarna hör jag också massor av konstiga ljud. Men då blir jag inte skärrad utan endast irriterad. T.ex. det här, som pågick under ca 1,5 timme igår. Det låter kanske inte mycket, men 1,5 tim senare är jag galen och ger mig ut beväpnad med stenar ”…för här ska jagas iväg!” Miriam är som synes helt obrydd.

…annars är det lite av på Medelhavsfronten intet nytt. Bara en helt vanlig ny dag.

/Ulrika

...och vem vill inte ha en sån useless box? Som Miriam men mer träfärgad.

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Och ve och fasa!

  1. Ditte skriver:

    Har aldrig upplevt att en hund kissat på mig och skulle nog inte veta hur jag skulle hantera det. Troligen bli störtföbannad till att börja med. Tills jag tänkt efter på orsaken….
    Rävar kan ju låta, blir nästan som skrik. Men du är ju luttrad. Drt skulle jag behöva bli….
    Kram!

    Gilla

    • mariaulrika skriver:

      Ja det var hemskt innan jag kom på att googla vad det kunde vara. Herreminje sitta här och höra det där utan att förstå att det nog är en söt räv som står för oljudet.

      😛 Men det var skakigt där ett tag…

      /Ulrika

      Gilla

  2. Thomas skriver:

    Gällande hanen som kissade på dig så är det ett vanligt dominans beteende.. Rävar kan låta förskräckligt men det finns å andra sidan mycket varg i spanien ungefär 4000 individer…voff

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s