Nu blåser det igen.

2014-07-29 21.38.03

Så torrt, så torrt. En liten del av bergsmassivet i bakgrunden. Dvs en del av vindproblemet.

2014-07-29 21.32.11

Torrt som i en öken.

Vindarna från Mont Caro la sig att vila under veckan som gick, men så inatt, precis från ingenstans, började det, från ögonblick till annat, storma igen. Det ska inte blåsa så här vid den här tiden på året, men i år stormar det i alla fall. Jag har endast myggnät som fönster i köket, hela världen är snustorr ute och det gör att en stor del av det snustorra lägger sig som ett dammtäcke i köket hos mig. Fast det är ok. Det går fort att städa undan på morgonen. Nu ikväll blåser det igen. Jag går fortfarande omkring och klurar på hur jag ska arbeta mig förbi detta återkommande vindproblem, för att i framtiden kunna odla det jag vill. Trial and error tänker jag. Jag får ta det som en lärprocess. Och det är inte som jag är ensam om problemet, runt omkring mig odlar de flesta egna grönsaker, och det blåser på deras mark också, så jag har många olika lösningar att kopiera eller förändra.

I morse fick jag återigen besök. Pepe stannade till, gastade sitt ”Ouriika! Ouriika!” och erbjöd sig skjutsa mig till sjukhuset  om jag någonsin skulle behöva åka dit. Han oroar sig tydligen för vad som ska hända om jag blir allvarligt sjuk eller råkar ut för en olycka. Det finns ingen som kan skjutsa mig eftersom jag är här ensam. Nu har han i alla fall hittat lösningen, han skjutsar mig. Jag hade svårt att inte brista ut i skratt, en rar omtanke men Pepe såg lite ut som Manuel i Fawlty Towers när han sa det. Gravallvarlig som om han löst ett stort problem, som han gått länge och grunnat på. Vilket han säkert också har. Som vanligt tar vår utbyte av information mycket lång tid som vi inte kan kommunicera allt vi vill säga via ord utan måste skarva med kroppsspråk och ett alldeles eget teckenspråk. Men efter några minuter, där jag först skar fel genom att uppfatta det som om Pepe varit på sjukhus, vilket han med eftertryck och lite fotstampningar, bestämt avvisade, utan det är om jag behöver till sjukhus så har han nu lovat på sin heder att köra mig. Det får man ändå tycka är rart.

2014-07-29 20.50.14Miriam och jag är ute och går på kvällarna i en timme innan mörkret lägger sig. Promenad mellan värsta värmen och mörkret. Vi lunkar på i vår takt, i våra varsina egna tankar och båda får snudd på hjärtinfarkt när de få bilar som passerar påkallar vår uppmärksamhet genom att plötsligt tuta. Men det är lätt att förfalla i djupa, komplicerade funderingar när man promenerar omkring här ute. Man driver iväg liksom.

2014-07-29 20.27.45

Det är svårt att hålla fokus på trafiken här. Dels för att det är så lite trafik, ca en bil per promenad, och dels för att det är så vackra omgivningar.

2014-07-29 20.50.48

För Miriam är det ett hundgöra att gå på promenad. Massor av djurlukter, av gräshoppor som ska jagas och möss att leta upp och försöka få fatt i. I början tog jag med mig en boll men hon struntade totalt i den, tittade på mig och bollen omväxlande och såg ut att tänka ”Really?! …när jag har allt det här att leka med?! En boll?”

2014-07-29 20.48.37

Matsäck finns efter vägen. Goda och söta små björnbär. Åtminstone tror jag att det är björnbär, bär och blad ser ut som björnbär, bären smakar som björnbär och taggarna är där. Det är fantastiskt att något över huvud taget orkar producera någonting i den här värmen. Ska försöka leta reda på en liten planta och flytta hit till mig. Om den får regelbundet med vatten föreställer jag mig att det blir större bär.

//Ulrika

…fast här är inte värmeböljan slut på onsdag.
…och om myggor gillar svettiga så är det tur för mig att dom besprutat med antimygg-grejs här.

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s