Casa Ourika i jordfärger

2014-07-23 09.48.44Trots att det regnat regelbundet, fram till för en vecka sedan, så är allt sönderbränt. Inte ett grönt grässtrå så långt ögat når. Förutom i Caramella där alla små vattenfall fortsätter hålla växter vid liv. Lavendel, oleander, timjan, rosmarin… En oas bara km från här.

Överallt annars är dött, olivträden undantagna. Nu kl 01.30 är det 27 grader. Så temperaturen går från som varmast över 35 grader ner till 25 på kvällarna. Ingenting som inte får vatten klarar leva. Lever gör det nog men ska betraktas som lika vilande som växter i Sverige gör under vår vinter. De växter som inte lägger sig vilande dör (fina blommor som jag vill ha) och de växter som lägger sig att vila dör inte (ogräs som jag inte vill ha). Att olivträden klarar sig är för mig obegripligt. De inte bara överlever, de producerar även oliver. Vilket gränsar till magi för mig.

Igår på spektaklet nere på stan fick jag veta att innan olivträden tog över odlade man vindruvor här. Nu håller de som har bevattningsmöjligheter på och byter ut olivträden mot apelsin- och mandarinträd. Mer pengar i apelsiner. Utvecklingen går framåt. Jag har inget vatten anslutet utan när det tar slut här så beställer man en leverans. Bara 50 meter från mig ska det finnas en vattenförening. Nästa år ska jag kolla upp hur det ser ut med anslutningsavgiften. Att elen är off grid är inget problem. Min utrustning här är lite nyckfull, men en gradvis uppgradering kommer täcka alla mina elektriska behov. Att vattnet tar slut lite då och då är mindre roligt. Vatten kan jag inte lösa själv hur mycket jag än investerar i apparater.

images

Buller och bång

Renaixement. Man ser unga, gamla, tonåringar, barn och bebisar som roar sig. Kl 00.30 åkte jag hem och då var det fortfarande full kommers i centrum. Jag tycker om det här att alla är tillsammans. Att umgås över generationsgränserna. Tonåringar går omkring och ägnar tid åt sina småsyskon och far och morföräldrar. Treåringar sitter och äter glass mitt i natten. Och alla är glada. I juni har Roquetes (närmaste stadsdel för mig) sitt stora party, ”Getfesten”. Det dukas upp långbord och görs getgryta (låter kanske inte så tilltalande men ska enligt uppgift vara jättegott). Du tar med dig din stol och betalar 5 euro sen får du äta så mycket getgryta du vill. I L´Ampolla har dom ett tjurspektakel  där tjurarna rusar (drivs?) ner i havet. Jag förstod inte riktigt vad det hela gick ut på men tydligen står alla och ser på när tjurarna springer ner i vattnet. I år blev det ingen rusning till havet för tjurarna, havet var fullt av maneter. Om tjurarna är glada eller inte för det har jag ingen aning om. Dom kanske älskar att hoppa i havet? Min tjurpsykologikompetens är rätt låg.

2014-07-23 17.31.40

sista lilla biten väg upp till Casa Ourika. På natten är det förstås mörkt.

Efter att ha utsatt mig för ljud och synintryck mitt i natten kändes det skönt för huvudet att dra sig upp mot Mont Caro och Casa Ourika för att varva ner igen. Jag har visserligen en nattlig orkester här, fåglar och djurläten och cikador låter hela tiden, men det hör jag inte längre. Nu hör jag bara ”ovanliga” ljud. Någon fågel som inte besökt mig tidigare, något ljud jag inte känner igen.

Imorgon (lördag) ska jag åka och titta på en kompost. En bekant håller på och bygger sig en sån och jag ställer mig frågande till hur det går få något att förmultna i denna hetta. Tydligen ska det gå hur bra som helst och jag har blivit inviterad till att inspektera anordningen. Så får det bli. En kompostdag. Sakta men säkert byggs en helt ny kunskapsbank upp. Känns privilegierat att få problem som hetta, blåst och vattenbrist att arbeta sig runt. It is hotter than July!

//Ulrika

och drunkna inte. SvD. Dn. Dn.
...”Att drunkna är inte på något sätt våldsamt, det innebär inte en massa plaskande, rop och skrik som de flesta tror att det gör”. Att drunkna är inte som vi tror att det är.

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Casa Ourika, Omgivning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Casa Ourika i jordfärger

  1. Ditte skriver:

    Vad trevligt du berättar. Jag känner lite som om jag också är med på dina festligheter och övriga äventyr. Skönt att i alla fall olivträden klarar sig, men visst tar torka dös på det mesta. Vatten är ju så nödvändigt för allt liv. Roligt att du får lära dig mer om kompost. Är säkert ett bra alternativ.
    Kramar och tankar till dig från ett Stockholm som nu klockan 17 har +31. Hett är vad det är.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s