Dag nr 2 som solitär

När morgonkaffet avnjöts utomhus i morse kom plötsligt ett litet, pyttelitet, knallgult flygplan brummande förbi, på ca 10-15 meters höjd. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild av Det Gula Flygplanet, helt enkelt för att jag inte låg i kameraberedskap för överrumplande, lågflygande flygplan. Det var lite otippat med överflygande propellerflygplan här ute i bushen, i utmarkerna dit bara Pepe och flugorna hittar. Efterforskningar talar för att man släpper ut någon bakterie eller parasit som äter mygg eller knott. Har inte koll på vilket och det av den enkla anledningen att det finns varken det ena eller det andra här just nu. När jag tänker efter så inser jag att det kanske är mygg/knottfritt just för att man släpper ut bakterierna/parasiterna. Önskar man övergick till bekämpning av flugor också. För flugor finns det gott om.

Geckolämningar. För storleksjämförelse ligger en tändsticksask bredvid. ”Tres Estrellas” står det på asken. Det är Swedish Match och ”Tre stjärnor” som producerar tändstickorna. Hur svenskt Swedish Match är i detta internationella tidevarv vet jag inte, men Swedish Match är det i alla fall.

Flugor är en sak, geckos ett annat. Jag har alltid tyckt geckos är gulliga och söta där dom springer fort-fort-fort upp och ner på precis vad som helst och i vilken riktning som helst. Igår slutade jag tycka de är söta. Idag börjar aktion utdrivning. Geckos bajsar nämligen, det är väl i och för sig inga nyheter, men själva storleken på det tidigare nämnda är nyheter för mig. Det är ju Godzillastorlek på eländet. Plötsligt har jag flygplan som överrumplar och levande saker som använder mitt hus som toalett. Hela projektet skenar, känns det som. Ska det bli jag eller dessa geckos som ger sig? Gift kan jag inte lägga ut, jag har den nyfikna MiniMiriam att ta hänsyn till. Så vad gör jag nu?

Eucaliptus. Längst ut på deltat.

Miriam och jag åkte och fikade hos några vänner efter överflygningschocken. Sen till deltat och stranden Eucaliptus för rehabiliteringens skull. Eucaliptus är inte favoritstranden, men det är en fin strand. Framförallt är den gigantisk. Flera hundra meter bred på sina ställen och 6 km lång. Man får inte köra bil på stranden, det är strängeligen förbjudet, så alla kör förstås bil på stranden. Det verkar gå bra det med. Man får inte bada i Caramella heller, men alla badar där ändå. Förbud är till för att trotsas? Är det så man ska tolka den Katalanska Sisun?

Ze Dog iz zleeping. Upright. Upright zleeping. Ze uppright zleeping dog.

Miriam håller på att tuffa till sig. Idag har hon agerat vakthund hela dagen. Det morras så fort hon får för sig att det är viktigt hålla ställningarna. Full koll på badplatsen. Allt bevakades. Vi låg ca 10 meter från havet, i skuggan av vårt gula parasoll, på vår gröna filt, det blåste svalkande och vågorna sköljde regelbundet mot stranden. Tydligen blev det för mycket för MiniMiriam för hon somnade helt plötsligt. Fortfarande i vaktställning, huvudet högt som om allt hängde på henne, började hon snarka.

Ze size of ze dog.

Igår var vi till veterinären och Miriam fick den sista rabiessprutan. …och så återkommer vi till regler och det här landet. Äldsta dottern har sprungit hos veterinären gång efter annan och allt är i sin ordning. Och det är det, beroende på hur man definierar ”ordning”. Veterinären frågade vilket land hon ska flytta till och när jag svarade Sverige tittade han i Miriams pass och sen på någon information på datorn och sa ”Hm.” Sen fortsätter han, ”hon skulle haft tabletten mot mask och parasiter för några dagar sedan och dropparna mot fästingar och yttre parasiter för ytterligare några dagar sedan. Men jag skriver här att hon fick medicinerna den dagen hon skulle haft dem”. Så var det med de reglerna. Nu är hon i alla fall frisk och färdig åka till Svedala. Beroende på vem man frågar…

Annars är allt lugnt. Jag trodde det skulle kännas lite ängsligt att vara här helt ensam. Lite nervös var jag allt. Men oron har kommit på skam. Vi lullar på här ute i vår ensamhet, jag och Miriam. Mörkret är bara mörker och inte farligt. Nu ska jag ut och motionera Miriam. Tuppluren hon tog sig idag, och svalkan (fortfarande runt de 30 men svalare än mitt på dagen) har fått aktivitetsnivån att stiga hos den lilla damen. Tur hon har små korta ben, så behöver jag inte ta en 7 km promenad i alla fall.

Ha det gott Folks!

//Ulrika

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Casa Ourika, Tortosa, Medelhavet, Katalonien, Spanien, Sommar, Sommar2014, Eukaliptus, Semester