Någon åker till Tortosa idag

…men det är inte jag. Äldsta dotterns pojkväns mamma, och hennes partner, åker till Tortosa i eftermiddag. Och plötsligt blir jag nervös. Försöker lägga allt tillrätta och berätta hur man ska köra och tycker det är ”verdammt!” att det inte är JAG som får visa äldsta dotterns pojkväns mamma, och hennes partner, familjens nya hemstad.

Nu får alla klara sig utmärkt utan mig. Det är mest jag som är orolig för det. Att alla ska klara sig bra utan mig menar jag. I morgon sitter i alla fall Roslagsborna i de illrosa plaststolarna och hör grannen Pepe tuta när han åker förbi och kanske stöta på fåraherden som vallar sina får och getter runt omkring i omgivningen.

I huset har ungdomarna fått slut på vatten. Vattensystemet är av typ ”cisterna”. Regnvatten från taket samlas upp i en ca 10 kubik stor ”tank” och det är det vatten som finns. Om det inte regnar regelbundet tar vattnet slut och då pratar vi med Pepe som då ringer till vattenleveranskillen som kommer med tankbil och fyller på cisternan. Cisternan har ett hål i taket där det ligger en lucka vi öppnar och en lång pinne vi sticker ner och jämför hur mycket vatten som gått åt sedan sist vi kollade. ”Hur mycket finns det kvar?” brukar jag nervöst hojta upp mot taket där jag oroligt står och trampar nere på marken. Ungdomarna, som är av modell ”carefree” brukar ropa tillbaka, ”Det finns gott om vatten!”. Nu är det slut i alla fall. Så det står på dagens ”att göra lista” för de rara unga som tar hand om Casa Ourika åt mig.

”Bon viatge” önskar jag ”äldsta dotterns pojkväns mamma, och hennes partner”. Och skickar en bön till Tortosa och ber att hen ska visa sig från sin bästa sida.

MiriamEn liten Miriam, eller som äldsta dotterns pojkväns mamma kallar henne ”barnbarnet”. Ser hon inte lite galen ut?

2014-05-17 11.02.08De rosa trädgårdsmöblerna i plast. Om än inte vackra så är det bekvämare än att sitta på lecablocken. Dynor finns också för högtidliga stunder. Och besökare. Besökare är i och för sig högtidliga stunder. Dynorna är iaf inte rosa. Inte av plast heller.

2014-05-23 10.46.11Fåraherden vars fårskock sällan stressar.

//Ulrika

och i länken får man en fingervisning om hur vanlig man är. Vagabond.

intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Casa Ourika. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Någon åker till Tortosa idag

  1. mariaulrika skriver:

    Hej igen, jag är så om mig och kring mig nu att jag tror att jag hade förvirrat hela situationen om jag hade åkt med 🙂 Nu är dom i alla fall i Tortosa och jag hoppas dom åtminstone tycker om det lite 🙂

    Det är klart du ska upp ur skräpet! Där är ingenstans för en rådig person att hålla till.

    //Ulrika

    Gilla

  2. Veiken skriver:

    Aj, aj jag förstår fullkomligt din frustration! Kunde dom inte väntat tills du kunde följa med och se så att allt gick rätt till! Synd om dom som inte får njuta av ditt sällskap!
    Tack för att jag slapp vara skräptant längre! 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s