En svensk dotter, en spansk hund och en portugisisk räv

tomater2

Tomaterna växer och frodas.

Min dotter och hennes pojkvän är fortfarande kvar i Casa Ourika. De tvenne har några fler kompisar  där  men dottern och pojkvännen är de jag har koll på. Jag tycker om att det är folk i huset, det vattnas och skickas bilder på tomaterna och allting är frid och fröjd. När livet i olivlunden blir för stillsamt för 20-åringarna susar dom iväg, med den blå Opel Corsa av årsmodell -99 dom, dagen före valborgsmässoaftonen, styrde mot solnedgången och sommaren, och åker in till Barcelona för att rasa av sig. The young ones har bestämt sig för att ”What happens in Barcelona, stays in Barcelona”. Förmodligen för att skona mig och skjuta  hjärtattacken längre fram i tiden. Någonting är det i alla fall som händer, för när dom kommer tillbaka är det som slagna hjältar med stort sömnbehov. Men mest är dom på landet och pysslar om Genny.

Så. Hund var det ja. I Sverige finns det mängder av människor som adopterat spanska  herrelösa hundar. I Spanien fungerar det lite annorlunda mot här. Där är postgången sån att plötsligt en dag när du öppnar dörren på morgonen i ditt paradis, med morgonkaffet i handen, nyvaken och med ett leende på läpparna, så sitter en rackare där och ser hungrig och maläten ut och alla omsorgsinstinkter du någonsin haft slår till. Sen är du rökt. Och blivit med hund. Hunden adopterar dig. Ibland för en vecka, ibland för livet. Jag är förberedd och har stålsatt mig.

Men…

Vem är gladast?

Dottern. Den där unga, med ”jagskagöravärldentillenbättreplatsbannemig” inställningen har blivit utvald av en vovve. Plötsligt var det en övergiven (hoppas jag) hund efter vägen. Med fästingar, och utmärglad, och tittar på henne med bruna, ledsna (subjektiv tolkning av ung människa med hjärtat till bredden fyllt av kärlek), bedjande ögon. Och så är HON, dottern, plötsligt med hund. ”…för det måste du väl fatta mamma, man kan inte bara lämna den åt sig själv! Jag gör det bara inte!”, fick jag höra när dottern ringde och hunden redan satt i knät på henne i bilen och hon rensade den från fästingar på väg hem till kylskåpet där den lilla spjuvern fick både kött och korv och what not. Och 19,5 år senare med den raringen, dottern, så har jag lärt mig att det är bättre ta ett steg tillbaka så hon får utrymme att själv lära sig än att försöka lära henne. Jag tog alltså ett steg tillbaka. Eller kanske många steg tillbaka? För det känns som huset nu sakta fylls på med saker jag inte hade tänkt mig fylla huset med, hund, norrtäljes ungdomspopulation o.s.v.  Själv sitter jag i Roslagen… Jag raljerar, jag vet, jag tycker det är kul att huset används. Hunden? Ja, vi får se hur historien om hunden slutar. Kanske adopteras den till Sverige genom någon gatuhundsorganisation? Eller så kommer hundens ägare med hagelbössan och smattrar på om stöld, ”Robatori! Robatori!” på katalanska? Vem vet?

Så kommer jag slutligen till den där portugisiska räven. Jag har hittat en blogg skrivet av ett svenskt par som bor i Portugal sedan många år och delar med sig av sin tillvaro i den portugisiska solen. Dom är med räv! Rävan kallar dom henne. Tänk er, att ha ett hus i solen och en räv som har adopterat dig. Låter det inte fantastiskt? Länk till inlägget om räven, och Annas och Jans blogg, hittar du här.

//Ulrika

Jag har placerat min blogg i Norrtäljebloggkartan.se! Länkat till intressant.
Casa Ourika på Facebook.
Casa Ourika på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Om mariaulrika

Trött på att ha sommar så kort tid av året, trött på att månad efter månad skrapa snö och is från bilrutorna och omåttligt förtjust i den katalanska medelhavsstaden Tortosa så skaffade jag mig ett nytt liv i Tortosa, Spanien. En Olivfarm på en hektar med oliv-, mandel- och fikonträd. This is my story...
Det här inlägget postades i Djur och natur. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En svensk dotter, en spansk hund och en portugisisk räv

  1. mariaulrika skriver:

    Hej själv Ingrid,
    Jag hittade din blogg genom Anna och Jans blogg. Och det var lycksamt. Dels har du en blogg du drivit under många år, massor av inlägg och så den där måndsbilden. Det ska jag anamma. Det tyckte jag var ett himla fiffigt tilltag. Du hade fått tillbaka dottern till Sverige om jag inte minns fel från din blogg?

    Trevlig midsommar och Gotland är fantastiskt.

    //Ulrika

    Gilla

  2. Ingrid skriver:

    Hej!
    Varmt tack för din kommentar hos mig, för nu hittade jag ju hit till dig. Jag följer också Annas o Jans blogg, så Rävan är jag bekant med och jag tycker att det är kul att läsa om deras mödor med att anpassa sig till det portugisiska livet. Jag har själv en dotter som bott på Sicilien i 30 år, så jag känner minsann igen en hel del av de bekymmer som kan uppstå.
    Ha en skön midsommar!
    Kram, Ingrid

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s